En vårmorgon i sommarhagen

I morse vaknade jag med huvudvärk och trodde först att det fortfarande var kväll och att jag hade en hel natts sömn framför mig. Sur och risig. Men jag gick ut till djuren och allt kändes så mycket bättre! Gav grisarna mat och kollade på juvren – jättestora! När som helst kommer kultingarna.

Uppe i sommarhagen var det så skönt. Solen värmde lite, fåglarna var igång, en lätt bris, alla gick och betade eller låg och slappade. Väldigt fint.

Felicia och hennes små. De har båda repat sig fint efter den skumma ögoninfektionen de fick. Så skönt att hela lamningen är avklarad och att alla mår bra.

Ungtackorna kom och tiggde gos. Nu älskar jag dem igen, var så otroligt trött på dem under lamningen för att de alltid var ivägen, klättrade på en och vrålade efter kraftfoder. Tänkte slakta dem alla. Men nu är de bara gulliga igen, tur för dem!

Vi erbjuder fyrlingarna en flaska varje dag, och idag var Kol hungrig. Hon drog i sig alltihop, medan Frida kom och intresserade sig.

Svårt att veta om hon egentligen var nyfiken på Kol eller flaskan, men hon slickade båda i alla fall, och mig också. Jag blir så glad när Frida är såhär närgången. Hon är mycket mer reserverad än Flora, även om hon också är tam så är hon en hispigare sort. Men hon är trygg med mig, och det är det viktigaste.

Det var så fint att Kol inte var det minsta rädd fast hon blev intensivt slickad av en jättekossas sträva tunga. Även mamma Ullis verkade helt cool med det. De är vänner helt enkelt, korna och fåren.

Efter den här morgonstunden i hagen (och efter att iprenen kickat in) blev min dag så mycket bättre! Nu när jag tittar ut ser jag att det snöar igen. Men ändå! Morgonen var en liten sniff på vad som ligger framför oss! Ska försöka vara i sommarhagen en stund varje morgon utan stress, det är så… ja, vad ska man använda för klyscha, rogivande, tillfredsställande, ja såna saker. Man mår bra! Hurra!