Jag tycker det är så knäppt att Bodil liksom är ett litet djur, som följer mig hack i häl genom huset på dagarna. Hon är med i vår familj, men hon är ju en annan art. Det är himla knäppt på nåt sätt tycker jag!
Hon har det bra i alla fall, sover i barnens sängar på nätterna, är rumsren nu och håller på att lära sig sitt, nej och kom (med varierande framgång). Jag behöver inte hålla koll på henne hela tiden, hon bajsar inte på mattan (så ofta) längre, och det mesta hon inte får bita på har vi redan flyttat på.
Bodil och Nisse har också blivit goda vänner, apropå olika arter. De kommunicerar ju inte riktigt med samma språk (Bodil viftar på svansen, studsar upp och ner, lägger framkroppen i backen och hoppas på lek, nosar artigt Nisse i röven, lägger tassen på Nisses rygg för att visa sig ball. Nisse kurrar och spinner, stryker sig mot Bodil och hoppas på gos. Fräser och klöser när Bodil blir för jobbig.) men de gillar varandra ändå.