Fårklippning DIY

En jobbig grej med att vara så småskalig som vi är, är att vi alltid är beroende av andra. Vi anlitar någon som tar hö åt oss, och någon som kör lammen till slakt, allt sånt vi inte kan göra själva. Det går ju bra men det är frustrerande att inte styra över sådant själv, jobbigt att hela tiden anpassa sig efter när andra har möjlighet att hjälpa till. Och så är det tråkigt att betala (även om jordbruksmaskiner förstås skulle vara väldigt mycket dyrare men…).

Fårklippningen brukar vi också betala för, men i år tänkte vi att vi skulle fixa det själva. Eller, Jonathan skulle fixa det. Han gick på en endagskurs i somras och skaffade sig ett hum, och så köpte vi en gammal fårtrimmer av grannen.

I söndags hämtade i hem fem pers. Vi tog de som först gick in i transporten, så det blev förstås Vera, Filijokus och några till. Här är Filijokus, första kvinna till rakning.

Det visade sig att det var väldigt svårt att få till de rätta greppen. Det finns ju vissa sätt man ska hålla fåret på för att hon ska bli passiv och inte sprattla och för att man själv inte ska behöva använda så mycket muskelkraft. Men eftersom vi inte har det rätta handlaget riktigt så blev det en hel del brottningsmatcher. Filijokus är ju relativt liten och lätt, även om hon sprattlade som en galning.

Vi skrattade så vi grät när hon var klar, hon ser så anskrämlig ut. Men det duger!

Lilla vän, haha!

Sen klev Vera fram och erbjöd sig, och det gick bättre. Faktum är att hon låg såhär en stund och nosade nyfiket på saltstenen och väggen medan Jonathan klippte hennes rygg.

Det var FRUKTANSVÄRT jobbigt för Jonathan att brottas med fåren och lyfta dem på olika sätt – de väger kanske 80 kilo och är väldigt starka, och dessutom vägde trimmern rätt mycket. Jag hjälpte till att hålla fast och det var också väldigt jobbigt. Fem får var på gränsen för vad vi klarade av. Men det gick bättre och bättre, fåren ser inte kloka ut nu men alla fem är klippta i alla fall! Snart tar vi fem till.

När de kom ut i hagen skulle alla de andra nosa på dem, de fattar ju inte riktigt vem det är eftersom mycket av lukten sitter i pälsen. Men Vera tycker ju att hon är samma person, hon måste ju undra varför hon blir så uppvaktad.