Ripa hade ingen mjölk vad vi kunde se – efter att hon hade lammat fick vi inte ur henne en droppe, och vi kunde inte heller se att hennes lilla bagglamm fick i sig något. Så vi började mata honom med flaska. Snart visade det sig att han ändå diade – fast vi vet ju inte hur mycket han får i sig.
Så vi erbjuder flaskan morgon och kväll för säkerhets skull – ibland drar han girigt i sig alltihop, ibland småsnuttar han bara, men jag misstänker att han mest är ute efter den mysiga gosstunden.
Och det är verkligen mysigt! Han har blivit en riktig gosegris, kommer alltid hoppande så fort vi kommer, är alltid i hasorna på en när man går runt i stallet, och efter att han har ätit ligger han kvar i famnen och njuuuter av goset – håller upp hakan så att man ska kunna klia ordentligt på halsen. Och så är han helt mjuk och luddig och len. Han är helt klart favoriten, Ann-Britt.
PS. Sorry för alla usla gryniga lammbilder – i helgen släpper vi ut dem i solen, då blir det bättre!