I lördags fyllde gullegrisarna en vecka. Jag och Jonathan hälsade på och bekantade oss.
De allra första dygnen lämnade vi dem ifred så mycket som möjligt så att de skulle få knyta an till mamma ifred. Allt har funkat bra, hon låter dem dia och kommer om de skriker. Men hon kan altid avledas med mat! Så vi gav henne frukost en bit bort, och gick in till kultingarna medan hon åt.
Och några har redan börjat bli tama, som lilla gyltan Peggy, den enda som har ett namn. Så söt! Hon är den enda som är fläckig. Om man sitter hos dem en stund börjar de klättra på en, särskilt på Jonathan som varit där mest.
De pussade väldigt mycket på mina fötter och ben med sina stunsiga små trynen. Det kittlades och kändes väldigt gulligt!
Sen gick de små trynena på promenad, och behövde dricka vatten.
Sen kom Monika hem igen, och då blev det matdags.
