Ibland undrar man ju. Hur klarar sig djur utan människor? Får som inte kan lamma utan assistans från människor, och hönsen då, som inte kan ruva? För någon vecka sen la jag ägg under en höna som länge uttryckt önskan att få ruva – hon låg i redet och tryckte på alla nyvärpta ägg och pickade ilsket efter mig när jag lyfte på henne för att ta äggen. Vi ”behöver” egentligen inte fler kycklingar, men hon ville så gärna, så vi tänkte att hon fick försöka. Valde ut några snygga ägg, märkte dem och la dem under hönan.
Efter två dagar var ett av äggen spårlöst försvunnet.
Efter ytterligare två dagar låg det en till höna där och trängdes, de hade delat upp äggen sinsemellan.
Ytterligare två dagar senare låg äggen kalla och övergivna, och de båda hönorna hade flyttat till ett annat rede och låg och tryckte på helt andra ägg. Suck alltså!
Jag pratade med veterinären som var här och förlöste Rut och Bella om det, och hon menade att det berodde på människans avel – i alla fall när det gällde fåren. De ursprungliga lantraserna har mycket färre komplikationer vid lamning, sa hon. Och det känns ju rimligt att det gäller hönsen också, de som värper mest kanske inte är de som ruvar bäst.
Hur som helst! Vi har ju kalkonäggen i kläckaren (apropå att människan lägger sig i) och jag la med några hönsägg också, tre veckor kvar till kläck!