Hur gick det för Agneta?

Det gick bra för Agneta, hon verkar nu helt återställd tycker jag. Men det gick inte så bra för hennes lamm, sorgligt nog.

Vi slutade ge smärtstillande förra helgen, och efter ett par dagar när det gått ur kroppen och hon fortfarande verkade okej kunde vi andas ut lite – men flytningarna fortsatte, så vi väntade ju bara på att hon skulle kasta.

Och det gjorde hon. I torsdags ringde Jonathan när jag var i Stockholm och jobbade, han hade hittat en blodig klump i djupströbädden. Det kändes så hemskt att det var vårt fel att lammet dog! Visserligen konstigt att det gick flera veckor mellan olyckan och kastningen, men det känns ju väldigt osannolikt att det skulle bero på något annat ändå.

Men sen tänkte jag: det är ju vi människor som är sentimentala och tänker att hennes barn dog. Agneta själv har aldrig lammat innan, hon visste inte vad som hände (även om hon förstås var stressad och det var jobbigt för henne), hon går inte runt och sörjer sitt döda lamm och kommer inte tycka att det är orättvist att de andra tackorna får sina om en månad.

Och efter att hon hade kastat blev hon sig själv, pigg och ”med”, helt som vanligt. Så det var ju en lättnad. Nästa år får hon träffa baggen igen.