Dagarna är så korta nu! Förutom att jag tror att det är läggdags vare dag klockan fyra, så får vi ju ingenting gjort. På sommaren går vi alltid ut igen efter middagen och fortsätter med något projekt, nu har vi bara några få timmar med dagsljus på helgen att spela med. (Och just nu säger de på Aktuellt att vi hittills haft 11 soltimmar i november – det är så knäckande, står inte ut!)
Igår var vi tvugna att ta ut en ny höbal till tackorna, och jag kunde inte göra det ensam på dagen, så vi fick jobba med pannlampa när Jonathan kommit hem från jobbet. Det känns som att vi lever i ett kompakt mörker och det enda vi ser av världen är det som pannlampans ljus faller på. Men om sex veckor vänder det. BUHU.
Bodil tycker i alla fall att det är spännande med mörkret. Vi sätter en lampa på hennes halsband för att hålla reda på henne.