Jobba hemma – sanningen

Den här bilden sammanfattar hela min jobbsituation väldigt väl. Den är från i helgen, jag ställde klockan på sex och skrev färdigt en text i sängen innan de andra vaknade – eftersom jag rensat trädgårdslandet istället för att skriva under veckan. Hur härligt det än är att jobba hemifrån så måste man ju likförbannat jobba – man måste sitta de där timmarna vid skrivbordet oavsett om skrivbordet står på ett kontor eller i ett majsigt arbetsrum i ens hem.

Nu har jag jobbat mestadels hemma i snart fyra år, och på ett sätt älskar jag det. Jag tycker mycket om att vara hemma hos mig själv, jag älskar mitt hus och trivs i mitt eget sällskap. Jag älskar att styra mina tider själv och inte vara bunden till någon annans schema. Och jag gillar ju också att jag kan passa på att rensa trädgårdslandet när solen skiner och istället jobba när det regnar.

Men nu känner jag att jag har gått ner i tempo så fruktansvärt mycket av att inte ha någon som kontrollerar att jag jobbar – jag får ingenting gjort längre. Samtidigt som jag är stressad över att jag inte jobbar tillräckligt mycket – så gör jag något helt annat istället för att sätta mig och jobba! Helt koko, men jag följer alltid minsta motståndets lag, det är sån jag är. Om valet står mellan att hugga tag i ett jobb som jag har lite prestationsångest inför, och att sortera tvätt som jag har noll ångest inför – då väljer jag tvätten.

Härom veckan fick jag panik i alla fall och började leta kontorsplatser i Norrtälje. Jag hittade ett ställe som verkar supertrevligt, och från och med måndag ska jag sitta där två dagar i veckan! Och jobba som ett litet as!