Killdjur alltså! De är oftast inte så trevliga. Tjurar, baggar, tuppar, de ska slåss och stångas och hålla på. Våra bagglamm är gosiga och trevliga än så länge, men de övar ju på att stångas. Till och med Affe som är supersnäll kan dänga till en ibland med huvudet när han vill ha godis eller kli men inte får det.
Vi har haft tur med tuppar tidigare, men Charlie är rätt aggressiv. Bodil går omvägar runt honom och han hoppar gärna på barnen om han får chansen. Ofta handlar det ju om att han vill försvara sina damer, och det är ju rätt. Men det hade varit bättre om han hade fattat att vi inte utgör ett hot. Det har också hänt att han har missförstått situationen och flugit på mig när jag ska ge dem mat. Tuppar har vassa klor och kan verkligen göra illa en!
Så Charlie hamnar i grytan snart, efter nästa kycklingkläck tänker vi. Så får vi hoppas att någon av hans söner blir snällare. Vanligtvis brukar tuppar bli aggressiva i tvåårsåldern har jag hört någonstans, och det stämmer med Charlie. Så två år kanske är lagom att ha en tupp innan man byter.