Nu är kycklingarna drygt tre veckor och vi har tröttnat på att ha dem i vardagsrummet. De har bott i en stor plastblaja (botten på en IBC-tank) med en spetsgardin över så de inte skulle flaxa ut. Det har dammat en del, luktat litegrann och låtit väldigt mycket! Fan vad de har pipit hela kvällarna när vi kollat på tv.
Vi byggde en barnhage åt dem ute i hönshuset av tre pallkragar med kompostgaller på. Värmelampa behöver de tills de är två månader ungefär och har fått alla sina ”vuxenfjädrar”. När de föds har de ju bara dun, och det är gulligt och mjukt men värdelöst för att hålla värmen.
Ursäkta dålig bild, men här är de i alla fall, de åtta kycklingarna. Just nu är de alltså i sina fulaste tonår, då fjädrarna börjat växa ut. De ser tufsiga och eländiga ut tills de blir vuxna. Vi fick tre maraner som kommer att värpa mörkbruna ägg och fem cream legbar som kommer att värpa ljusblå ägg (fast inte de två tupparna då).
Jonathan hittade en liten pall att ställa mat och vatten på, jättefiffigt, för annars sprätter de bara ner en massa kutterspån i.
Jag oroade mig lite för att det skulle bli för kallt för dem trots värmelampan, men de har klarat natten i alla fall.
De får bo härinne i några veckor till, sen släpper vi ut dem till de andra hönsen och hoppas att de inte blir ihjälpickade. Höns är inte så hyggliga av sig men kanske vänjer de sig vid att existera tillsammans utan närkontakt nu när kycklingarna bor i hönshuset.