Lamningen började segt i år – men så är det ofta tycker jag, en lammar först och sen dröjer det innan det tar fart ordentligt. Först ut var Felicia, en rutinerad och duktig mamma. Hon födde två pigga sötnosar, en bagge och en tacka, helt utan assistans. De var på benen direkt och diade fint. Mitt på förmiddagen var det också. Bästa sortens lamning!
Enda irritationsmomentet var fjolårstackorna som inte ska lamma i år. De är väldigt tama och därför ganska påstridiga – kliar man dem inte blir de sura och börjar krafsa hårt på en med klövarna. De smakar på allt, drar i blixtlås och tuggar på knappar på ens kläder och ska helst vara ovanpå en om man sätter sig ner. Det känns ungefär som att ha en svärm flugor kring ansiktet. Men de var väldigt gulliga när de inspekterade de nyfödda lammen – de har ju inte sett några lamm sen de själva var små.
Felicia fick stå i lamningsbox med sina små i två dygn, sen fick hon flytta över till välkomstbetet, och då flyttade vi tacklammen också. Vilket innebär att de står där och brölar hela dagarna för att de vill tillbaka till de andra…
Jaja, nästa lammare var en av Filijokusarna (tacklammen Hokus, Pokus och Filijokus som lammar för första gången nu – vi vet inte riktigt vem som är vem så vi kallar alla för Filijokus. Just den här kallas Polisongfilijokus för hon fick så fina polisonger vid klippningen sist). En riktig smygis! Jag hade varit där och gett dem nytt hö, och då kom hon och åt med de andra som vanligt. Vi byggde vidare på grishuset, och när Jonathan tittade in i stallet en timme senare stod det ett lamm där!
När tvåan dröjde blev jag misstänksam och gick in och kände efter, och mycket riktigt, den försökte ta sig ut med huvudet först och bakslagna framben. Det går icke! Jag fick putta tillbaka in i livmodern, leta rätt på frambenen och dra ut. Kände efter igen, och visst fanns det en trea också! Förstagångsmorsan fick mycket att göra, men hon var så himla duktig, slickade och pratade med lammen och lät dem dia. Minsta pip från något av lammen och Polisongfilijokus störtar dit och kollar läget. Väldigt gulligt! De är pigga och fina alla tre.
Så nu har vi fem lamm. Men räknar med kanske 25 till! Min gissning är att Ingela är näst på tur, och att det sen kommer rassla till om någon vecka med flera lamningar varje dag. Vi får väl se! Himla härligt att det är igång i alla fall, jag längtar efter lammrace i vårkvällen!