I helgen sken en svag sol en liten stund – men den orkade inte så högt att den tog sig fram till Bodils vanliga plats i trappan. Hon anpassade sig.
Jag och Jonathan har byggt till grisarna. Här är en frostskyddad vattenho som Jonathan har byggt, den är isolerad och har värmeslinga i sig. Utsidan är byggd av brädor som satt i en volt till hästarna när vi flyttade hit. Sen byggde vi hönsgård av dem, och nu när hösgården är riven användes plankorna till den här vattenhon. Såna är vi! Eller ja, Jonathan, han är sån. Det är bra! Jag slarvar alltid bort grejer eller slänger, så jag måste/tror att jag måste köpa nytt.
Vi har också nästan byggt färdigt grishuset. När fåren kommer till vinterhagen måste de få tillbaka sitt stall, där grisarna nu sover djupt nedborrade i höet. Så grisarna behöver ett hus! Vi byggde i moduler. Tre väggar som sen ska målas och sättas ihop på plats i hagen, och så ett tak såklart. Det enda vi köpte var några takplåtar och några osb-skivor.
Vi byggde stabilt efterom grisar sabbar allt – de gnuggar sig och äter upp. Så tre lastpallar på insidan av varje osb-skiva blev det. Och så satte vi igen spjälorna för säkerhets skull, så att ingen liten kulting trillar in och fastnar. Just nu påminner det om ett bygge från en parklek på 70-talet, men det kommer bli fint!
Jag var inne hos grisarna en stund, och en av smågrisarna låter sig klias nu! Det är mysigt. De är så söta, det ser alltid ut som att de småler lite och är så nöjda.
