Jag läser på Elsa Billgrens blogg om hennes läsares bästa loppisfynd. Det är idel designklassiker som hittats på en gårdsloppis eller i en gammal dammig lada för några tior eller hundringar.
Jag vet inte, jag kanske är överkänslig, men det är något som inte känns helt okej med det trots allt. Som att man blåser säljaren genom att hålla god min och betala en tjuga för något som är värt hundra gånger mer? Visst, säljaren sätter priset och det är hens ansvar att göra research, men… ja, jag vet inte. De loppisfynd som gjort mig lyckligast är i alla fall snarare den här typen av grejer:
Ett prima badrumsskåp…
… eller en utmärkt symaskin med ett konfirmationsfoto i en av lådorna!
Eller allt jag visade nyligen från hallen:
Men det kan ju också bero på att jag inte är så impad av designklassiker.