Jag har tidigare ondgjort mig över oredan vid ruvningen den här våren. Det brukar gå bra för våra hönor att ruva, men resultatet blev riktigt uselt nu: två kycklingar av 24 ägg. Tror det var sju som kläcktes (ingen av vita hönans ägg kläcktes eftersom hon tappade fokus när Skalle-Pers kycklingar kom), men kycklingarna dog en efter en tills bara två återstod. De två har alltså både Skalle-Per och vita hönan som mammor, snacka om att de blir curlade!
Hur som helst, när vi kom hem på kvällen idag öppnade jag locket till värpredet för att hämta dagens äggskörd, och där ligger vita med kycklingarna – fattar inte hur de ens kunde komma upp dit – ovanpå alla ägg, och skrockar nöjt. Hon kan väl ändå inte försöka ruva och ta hand om kycklingar samtidigt en gång till? Nu funderar vi på att låna en kläckare och kläcka fram ett gäng istället.
