Jag har alltså inte fått en stroke, jag har tagit en selfie med min nya kamera. Selfies är inte min starkaste gren – och dessutom blev jag förfärad över självutlösarens fördröjning som jag inte var beredd på.
Jag sitter på ett café i Norrtälje och jobbar med min lantiskompis Karin och känner mig pirrigt lycklig över hela mitt jävla liv! Och tänker saker som:
Vad roligt det ska bli att få nya kycklingar i vår.
Vad glad jag är för min nya kamera.
Vad jag är sugen på att börja gräva i landen.
Tänk när vi kan sitta ute och äta frukost.
Vad kul det ska bli att dra igång alla projekt som jag och Karin planerar ihop.
Vad fint det kommer bli i vardagsrummet när tapeten är uppe.
Ja, såna saker. Allt är lylligt i mitt liv utom just den här selfien faktiskt. Nu ska jag skriva en stund, sen ska vi dra på loppis.