Igår jobbade jag i Stockholm och satt på kontorsstol hela dagen. Så imorse när jag gick djurrundan ville jag liksom inte gå in, fast det var grått och rått ute. Det var så skönt att vara utomhus! Jag pysslade om djuren lite extra, diskade ur (eller i grisarnas fall, skottade fram) vattenbaljor och stannade och kliade alla som ville.
Grisarna fick hö att äta eftersom det fanns så lite kornkross att det inte blev full giva riktigt. De bar in hälften i huset och bäddade med, och sen satte sig Diana och kissade på resten. Suck.
Jag gav dem en boll för att se vad som hände – jag har hört att grisar gillar att leka, ungefär som hundar. De var ganska intresserade av bollen, gnagde på den och puttade runt den lite med trynet. Men Diana bestämde snabbt att bollen var hennes, och jagade iväg Monika så fort hon närmade sig. Hon har ingen vidare personlighet, Diana. Om hon inte är dräktig vete tusan om vi behåller henne. Jonathan är inte säker på att han vill ha kvar grisarna alls, han tycker inte att de är så kul. Jag gillar dem (i alla fall Monika), och så vill jag uppleva en grisning innan vi bestämmer oss.
Apropå grisning så har Dianas juver definitivt växt, men borde nog ändå vara större vid det här laget. Kanske har hon bara blivit lite tjockare, helt enkelt. Om hon inte grisar inom tre veckor så är det inget, men jag hoppas fortfarande!