Igår när jag och Jonathan försökte ta oss in i djungeln som har bildats i växthuset för att skörda, gallra och rensa så började jag fantisera om nästa odlingssäsong. Såhär ser cykeln ut för mig:
På vårvintern börjar vi planera, fantisera, göra ritningar över trädgårdslanden och beställa fröer.
Lagom tills fröerna kommer har jag börjat med något helt annat, och Jonathan får sköta hela försådden.
Vid utplanteringen är jag entusiastisk igen – jag kan gå och rycka ogräs flera gånger om dagen och gotta mig åt hur välskött och välorganiserat allt kommer att vara i år. Räta rader!
Frampå sommaren tappar jag kontrollen och ogräset tar över. Växthuset går jag oftast inte ens in i. Börjar gå omvägar och tittar åt andra hållet när jag passerar salladen som gått i stock (vägrar dock att köpa sallad i butik eftersom jag borde kunna skörda hemma).
När det är dags att skörda i trädgårdslandet har zucchinin växt sig bautastor, potatisblasten möglat, kåltälten sprängts av förvuxen broccoli som gått i blom för länge sen. Jag skördar och försöker hinna frysa in och sylta och safta, samtidigt som jag fantiserar om nästa års kontrollerade skörd, med gott om tid för att ta tillvara allt.
Och där är vi alltså nu. Sista fasen är att avveckla allt, och det är alltid en stor lättnad – samtidigt som pirret inför att börja beställa fröer gör sig påmint.
Såna här kommer alltså inte hittas på marken i växthuset nästa år. Ej heller några förvuxna gurkor eller tomattjuvar. Så härligt det ska bli!