Överlevaren – en överlevare

Överlevaren föddes i våras under vår mest kaotiska lamningsnatt någonsin.

Han var nästan död, men eftersom hans ena syskon redan var död när den föddes och den andra dog snabbt, gav jag mig fan på att han skulle klara sig. Han var helt slapp, andades svagt och rörde sig knappt. Jag gnuggade honom med hö i säkert en timme, sondmatade med råmjölk, fortsatte gnugga med en handduk…

Och till slut lyfte han huvudet! Han var det minsta lamm vi fått, kan ju knappt vägt över kilot. Så otroligt mysigt att ha honom innanför jackan, liten som en katt var han och så mjuk och fin.

Några timmar senare körde vi gåträning, och snart kunde han stå och dia själv, även om han knappt nådde upp.

Idag blev han kastrerad och får fortsätta sitt liv här hos oss på Lilla Ekens när de andra baggarna åker till slakt. Vi hade tänkt spara en bagge och kastrera för att ha som sällskap om vi tex skaffar en egen bagge, som ju inte kan gå med damerna jämt men inte ska vara ensam. Och såklart valde vi att spara överlevaren. Han är fortfarande minst av baggarna och han är en fegis (vi har i och för sig knappt umgåtts med baggarna i år), men ja, han är en överlevare.