Kategorier
Får Kor Lycka

Utomhus och nyfikna djur

En föredetta granne från Stockholm beklagade sig härom dan över hur trött hon var på att sitta i sin inplastade lägenhet där det pågår fasadrenovering. Det kändes så avlägset! När man bor i en lägenhet i en stad så är man liksom fast där – självklart kan man lämna lägenheten, men då behöver man ju ett ärende, ett mål, ett syfte.

När man bor på en gård på landet med en trädgård och 20 hektar mark så är man ju ute jämt. Vi är ute mycket året runt, men nu på sommaren är vi ju ute nästan alla vakna timmar! Äter ute (inget speciellt med den där lunchen på bilden, tog bilden för att jag upplevde ett litet lyckopirr just då över livet, sommaren, eldosten på tallriken, barnen, sommarlovet och det vackra vädret), vi umgås ute, vilar ute och arbetar ute.

Igår och idag har vi rivit vårt gamla trasiga växthus som hamnade i fårens vinterhage när vi byggde den. Vi har jobbat här på eftermiddagar och kvällar när det är skugga. Korna har intresserat sig!

Titta vad Hoppe har blivit stor och fin! Han har en så fin frisyr! Sötaste kalven man någonsin sett.

Korna är verkligen intresserade av oss. De står ofta i hagen och glor på mig när jag håller på i trädgårdslandet.

Jag sa till Jonathan att korna är våra nyfiknaste djur, men sen kom jag att tänka på vår ungtacka Filijokus. I höstas när vi klippte fåren fick vi stänga ut henne för att hon var så jobbig, hon klättrade på oss och stack hela tiden in huvudet mellan klippmaskinen och fåret som skulle klippas. När vi körde hem fåren från betet i omgångar för att klippa dem åkte Filijokus med flera gånger – trots att hon förstås själv blev klippt först av alla pga höll sig framme. Hon är som åsnan i Shrek – ME! ME! PICK ME!

Kategorier
Kor Livet Lycka

Junikväll

Vilken pangsommar det blev helt plötsligt! 22 grader och sol är det visst som gäller, perfekt ju! Idag har vi badat i havet, ätit tårta hos min mamma som fyller år, badat i havet en gång till och sen ätit färskpotatis och halloumi (eg: eldost från Väddö Gårdsmejeri – älskar att handla produkter därifrån som färdats ungefär en halvmil från produktionsplatsen till vårt matbord), och se gick vi till kossorna.

Mållan har blivit väldigt misstänksam efter att hon var sjuk och vi höll fast henne och gav henne sprutor och mjölkade hennes ömma juver. Vi försöker återvinna hennes förtroende med äpple och kli.

Sen matade Jonathan grisarna i ett gudomligt ljus av något slag. Och sen gick vi och kollade in vårt nyslagna gräs.

Det var mer än det ser ut på den här bilden. Vi kommer få hö så vi klarar oss i år också.

Jonathan har snöat in på landskapsvård och håller på och röjer som fan i våra små skogsdungar på betet. Här var det mängder av sly för några veckor sen, nu kommer det bli fantastiskt fint! Tänk när marken är full av gullvivor och solen silar ner mellan träden. Där går korna och fåren och betar och gör fint.

Sen gick jag hem med min långa skugga, vattnade i trädgårdslandet och tog en dusch och hällde upp ett glas vin.

Försommaren är så fantastisk för att det fortfarande känns lyxigt att sova med öppet fönster och äta middag ute. Det är svårt att förstå hur man står ut på vintern i mörkret och geggamojan.

Kategorier
Lycka

Skynda att njuta

Idag har barnen haft skolavslutning och jag gick upp klockan sex och plockade syrener. Doften i köket alltså! Den här årstiden! Så magisk. Så vemodig på något sätt, i all förväntan, allt pirr, allt som ligger framför en, men framör allt, allt som är NU som man bara måste hinna fånga innan det plötsligt är förbi, fåglarna tystnar och kvällarna mörknar.

Halv nio på kvällen. Jag och Jonathan och Ines är hos korna. Katten Bertil spionerar på kalven. Kon tycker att katten är fruktansvärd och jagar bort honom så fort hon ser honom, men kalven är stillsamt nyfiken som alltid.

Halv tio. Fåglarna är fortfarande igång. Jag vattnar i trädgårdslandet och drar in doften av våt jord, blommande syren och grannens nyklippta gräs.

Klockan elva. Bilden är tagen från sovrumsfönstret. Himlen är fortfarande ljus, och det är den väl egentligen hela natten. Så svårt att förstå att det är läggdags. Kalven och kon är fortfarande ute och betar. Jag hör Ymes bjällra när han jagar Överlevaren borta i bagghagen.

Det är nu det gäller! Det är det här man längtar till nästan hela året. Imorgon ska jag ta årets första dopp.

Kategorier
Kor

Mållan och Hoppe flyttar till oss

Igår tog vi ner Mållan och lille Hoppe till oss. De ska få gå i fårens vinterhage och det nya lilla kostallet som vi har byggt. Tanken är att jag ska börja mjölka igen om någon månad – om det går. Mållan och Hoppe är ju vår grannes, så de är bara här tillfälligt, men om några veckor kommer våra egna två kvigkalvar, hurra! Och då får Hoppe äntligen några att leka med.

De är så himla fina de där två. När vi släppte dem i hagen rusade Mållan omkring för att hon var uppskrämd och vilsen. Hoppe rusade omkring för att han hade lust att rusa omkring. Otroligt gulligt att se! De lugnade sig efter en stund och började nosa runt, beta och bete sig helt som vanligt. Hoppe har legat på olika platser och vilat, och Mållan har tittat till honom och slickat honom lite ibland.

Hoppe är verkligen en gullig liten typ.

Här skakar han på sig. Allt han gör är gulligt.

De hittade stallet också och verkar gilla att vara där. Därinne finns vatten, mineraler och saltsten. Hoppe som smakar på allt hittade mycket spännande på marken därinne – mest sågspån och grus hoppas jag. Dörren byggde vi idag men har inte hunnit måla och sätta upp, det ska jag göra imorgon.

På kvällen stängslade vi runt vår brunn som ligger i hagen (ja, riktigt bra placering va!) för att korna inte ska klampa omkring på brunnslocket eller bajsa precis där. Bertil åt en sork och kom sen och la sig i mitt knä.

Maken till gosig katt har jag aldrig träffat – förutom hans bror Nisse (RIP). Bertil är alltid med när man är ute och bygger på kvällen. Det är gulligt att han gillar oss och vill hänga med oss, samtidigt som han kan vara borta veckor i sträck.

Kategorier
Lycka Slit och släp

Slit/mys-kvoten

Igår regnade det nästan hela dygnet, och jag är så glad för det! Redan på morgonen var regntunnorna fulla och hela dagen blev trädgårdslanden och slåtterängarna och förstås allt bete i hagarna vattnat ordentligt. Snart dags för första höskörden!

Jag och Jonathan spenderade större delen av dagen här, i det blivande kostallet. Jag skottade ur det sista av djupströbädden (den gick ända upp över nederkanten på väggen där man ser brännässlorna på bilden, phu!) och sen gjorde vi en större dörr för korna – den till vänster här är lagom för fåren men kommer vara för liten för korna.

När vi blev blöta gick vi in och tog en paus, Jonathan låg i soffan och kollade på fotboll en stund och jag låg i sängen och läste och lyssnade på regnet.

På kvällen slutade det regna och då tog vi Bodil på en promenad i fårhagen. Vi letade efter sommarkantareller, men det är nog för tidigt. Kanske kommer de nu efter regnet.

Sen drack vi te och åt nybakt bröd, och jag kände mig så lycklig över den här helt vanliga dagen. Receptet för ett lyckligt liv för mig är, förutom kärlek och trygghet och såna saker, den perfekta balansen mellan slit och mys. Slit/mys-kvoten.

Kategorier
Höns

De nya hönsen

Igår kom Jonathan hem med fyra hönor i en kartong. De utgör basen i vår nya hönsbesättning efter att räven tog alla – vi kommer att kläcka två omgångar kycklingar också, men det tar ju tid innan de börjar värpa. De här damerna förväntas börja lägga ägg redan om två veckor eller så. Härligt!

De är en värphybrid som jag tror heter bovaner – ett namn som får mig att tänka på Björnligan. Jag gissar att de är bra på att värpa, men inte på så mycket annat kanske. De är framavlade för äggfabriker. Men de är söta tycker jag! Igår satt de på sovpinnarna hela eftermiddagen, när det blev läggdags tryckte de ihop sig på golvet innanför luckan (som var stängd), och imorse spankulerade de omkring i hönshuset när jag tittade in. De får några dagar på sig att finna sig till rätta innan vi låter dem gå ut på dagarna.

Längtar efter äggen!

Kategorier
Slit och släp

Djupströbädden

När vi skaffade fåren gjorde vi iordning ett litet stall åt dem, en lösdrift där de kunde gå in när de ville. Vi la hö på golvet, och fåren kissade och bajsade och trampade omkring där. När det blev geggigt fyllde vi på med mer hö – vi tog det som fåren ratade – och så byggdes bädden på. Efter ett tag startar en nedbrytningsprocess i djupströbädden som genererar värme, så det blir varmt och gött för fåren att ligga på. Den här djupströbädden i det första stallet har byggts på i fem år. Den har blivit en halvmeter djup eller mer kanske. Vissa partier är torrt hö, andra partier är hårt packad gucka. Nu ska skiten ut, eftersom vi ska bygga kostall här.

Jag har slitit med detta hela dagen och har kanske en tredjedel kvar. Mammas valp har hjälpt mig, hon tyckte det var väldigt kul och gott. Vi behövde båda duscha när vi var klara.

Helt slut i kroppen nu. Så skönt!

Kategorier
Kor

Två kvigkalvar

Det här inlägget får illustreras med bilder från mitt och Hoppes morgongos, men handlar egentligen om två fjällnära kvigkalvar som vi har köpt! Eller paxat. Vi har inte hämtat dem än, de ska få följa med upp på fäbodvallen och gå där ett tag först, men i mitten av juli åker vi upp till Dalarna och tar med dem hem!

Kanske är det knäppt att köpa två kalvar, eftersom vi kommer att få vänta nästan två år på att få mjölka – de ska ju först bli vuxna och själva få kalvar. Men vi tänker att det blir fint att de får växa upp här hos oss, de blir supertama och helt präglade på oss och ”inkörda” i vårt system.

Fjällnära kor är små och härdiga – en svensk lantras som räddats från utrotning i sista sekund. De ger mjölk och håller hullet på bara grovfoder, alltså gräs och hö. Korna jag tar hand om nu är fjällraskor, nära släkt men ändå lite större och mjölkar lite mer. Fjällnära passar oss perfekt som hushållskor tror jag – om vi mjölkar två kor blir det lagom mycket mjölk till oss i familjen och till kalvarna. Och så kan kalvarna leka tillsammans i en egen hage på dagarna och vara med mammorna på nätterna. Eller hur vi nu gör.

Det känns som att korna är sista pusselbiten här på vår gård, för självhushållningen och livet.

Kategorier
Snilleblixt

Vattenuppsamlingssystemet

Om det varit jag som ansvarat för uppsamlingen av vatten till odlingarna hade jag nog ställt ut en tunna och väntat på regnet, och sedan skopat upp vatten ur tnnan med vattenkannan. Men nu är det Jonathan som har designat vårt vattenuppsamlingssystem, och då blir det såhär bra:

Här borta på gaveln till magasinet står en tunna och samlar allt regnvatten från taket. Gud vad mycket vatten det blir på ett tak! När tunnan är full rinner vattnet vidare genom en nedgrävd slang till…

… de här tre tunnorna, som står vid trädgårdslandet. I botten på dem finns en slang med en kulventil där man fyller på kannorna. Kannorna blir fulla på några sekunder och det är två meter att bära till trädgårdslandet. Så smart! Så effektivt! Så typiskt Jonathan!

Kategorier
Livet

Läget på Lilla Ekens

Än är det inte vackert, men det känns vackert i trädgårdslandet. Allt är i jorden utom brysselkålen och squashen som vi inte hunnit plantera ut, och rättikan som ska sås senare. Bilden är från en kväll klockan tio, när jag vattnade och mördade mördarsniglar. Blir gråtlycklig av det här!

Annars då? Äppelträden blommar, syrenerna är i startgroparna, häggen och körsbärsträden har blommat över.

Två grisar har gått till slakt och idag ska vi grilla revbensspjäll. De fyra grisarna som är kvar bråkar mycket mindre. Jonathans fiffiga pump ger dem gott om vatten från ån att dricka och gyttjebada i, och det kommer behövas eftersom det ska bli 25 grader i veckan.

I hönshuset är det tomt och tyst, men vi har ägg i kläckaren, och imorgon hämtar vi hem några värpande höns som vi har köpt.

Lammen och fåren går i stora sommarhagen och jag gottar mig åt deras härliga liv varje gång vi ses. De ligger utspridda i skuggan och idisslar för det mesta. Lammen är så tama i år! Vissa gosar som hundar, de lägger sig hos en eller klättrar upp i knät och tigger om att få bli kliade. Så härligt! Det börjar utkristallisera sig vilka tackor vi vill rekrytera i år, det blir nog fyra-fem stycken.

Kossan Mållan har återhämtat sig från anaplasman, hon blev ju supersjuk och höll nästan på att dö. Men en konstig grej med anaplasma är att det slår ut alla vita blodkroppar – hennes immunförsvar var alltså nästan på noll. Hon fick förstås en liten släng av juverinflammation, började sparkas och ville inte bli mjölkad. Så nu får hon vila och återhämta sig innan vi försöker igen. Min magkänsla säger mig att det kommer bli mycket svårt att få igång henne att bli mjölkad igen, men vi håller tummarna. Kalven Hoppe är i alla fall det ljuvligaste vi har sett, det är verkligen underbart att få vara med när han utforskar världen.

En annan glad konyhet väntas förhoppningsvis snart, håll utkik!

Idag kommer vår extended family, det vill säga Morris pappa och hans familj, och själva Morris (!) hit, vi ska elda sly och sedan blir det en fet asado på gårdens kött.

Vi hörs snart, ta hand om er hörrni!