Kategorier
Grisar

Morgon med gullegrisarna

Igår jobbade jag i Stockholm och satt på kontorsstol hela dagen. Så imorse när jag gick djurrundan ville jag liksom inte gå in, fast det var grått och rått ute. Det var så skönt att vara utomhus! Jag pysslade om djuren lite extra, diskade ur (eller i grisarnas fall, skottade fram) vattenbaljor och stannade och kliade alla som ville.

Grisarna fick hö att äta eftersom det fanns så lite kornkross att det inte blev full giva riktigt. De bar in hälften i huset och bäddade med, och sen satte sig Diana och kissade på resten. Suck.

Jag gav dem en boll för att se vad som hände – jag har hört att grisar gillar att leka, ungefär som hundar. De var ganska intresserade av bollen, gnagde på den och puttade runt den lite med trynet. Men Diana bestämde snabbt att bollen var hennes, och jagade iväg Monika så fort hon närmade sig. Hon har ingen vidare personlighet, Diana. Om hon inte är dräktig vete tusan om vi behåller henne. Jonathan är inte säker på att han vill ha kvar grisarna alls, han tycker inte att de är så kul. Jag gillar dem (i alla fall Monika), och så vill jag uppleva en grisning innan vi bestämmer oss.

Apropå grisning så har Dianas juver definitivt växt, men borde nog ändå vara större vid det här laget. Kanske har hon bara blivit lite tjockare, helt enkelt. Om hon inte grisar inom tre veckor så är det inget, men jag hoppas fortfarande!

Kategorier
Framtidsfantasier Gnäll

Om fem månader

Näe men det är så tungt nu. Så kallt, så vidrigt, så mycket snö att pulsa igenom. Och det är FORTFARANDE januari, hur kan det vara det???

Jag letade fram några bilder som är tagna den 28 juni, det vill säga fem månader från nu. Såhär kan livet alltså också vara.

Frukostfika i solen med pyjamas och solhatt. Helt overkligt. Tänk att kliva ut på morgonen med sin frukostbricka och välja sittplats – sol eller skugga beroende på temperatur.

Samma plats idag. Grannens grävmaskin förstärker stämningen…

Bodil låg och stekte sig i sommarsolen såklart. Det ska bli så skönt när vi kan släppa henne såhär igen, nu när hon är skadad så måste vi ju begränsa henne – korta tråkiga promenader i koppel. Men i sommar är hon fri igen, så måste det bli!

Nyklippt gräsmatta, då ser till och med vår risiga trädgård prydlig ut! Fast gräset hade visst börjat gulna redan vid midsommar. Huu, vill inte återuppleva förra sommaren.

Det syns ju på ljuset hur svinkallt och vidrigt det är. Bara nakna pinnar, ris och grenar och en jäkla massa snö. (Här ser man också vårt vedskjul som tillkommit sen i somras!)

MEN! Gärna sommar nu tack. Eller åtminstone vår? Snart? Ja?

Kategorier
Recept

Vintersquash

De här två vackra vintersquasharna, randiga i orange och rött, har legat i vårt vardagsrumsfönster sen skörden tidigt i höstas.

Jag skalade dem, kärnade ur och skivade tjockt.

Ugnsbakade med rosmarin, olivolja och salt, och toppade med rostade mandlar. Så otroligt gott!

Ett perfekt tillbehör till allt möjligt – jag hann äta den till lammfärsbiffar, falafel, tacos (!) och den här fantastiska lunchlådan med en god korv och en couscoussallad, en klick hummus och en näve picklad rödlök, innan den tog slut. Mmmm.

Den räckte länge eftersom jag var den enda som åt den. Men ändå! Mer till mig! Suck.

Kategorier
Får

Så mycket snö

Idag har vi tagit ner några träd och släpat hem. Det är så tungjobbat nu med all snö, man går och pulsar upp till knäna, och fyrhjulingen och vedkärran kan vi inte använda.

Det är i alla fall väldigt vackert, och det känns så ljust, fastän det var mulet idag. Nu är vi mitt i djupvintern, som Mandelmanns säger, och så känns det verkligen. Allt är avstannat och djupfruset. Längtar tills det börjar spira lite liv igen.

Grisarna fick mat. Monika med rosa trynet tittar upp, Diana är uppslukad av maten. Det är nog bara jag som fortfarande tror att hon är dräktig – jag tycker att juvret har växt lite till. Det kan inte vara mer än tre veckor kvar i alla fall, sen har det gått för lång tid. Hoppassssss.

Vi tog ner ett stort träd i fårhagen så att fåren kunde gnaga på grenarna och äta knoppar. De älskar det, och jag inbillar mig att det är nyttigt, att alla näring finns i knoppen, tror ni inte?

Stackars fåren, de är värdelösa på att gå i djup snö. Smala ben och fötter som trampar rätt ner, stor mage som släpar i.

Kämpa Rut!

Rudolf är så fin! Hon ser absolut inte ut som ett gotlandsfår ska göra – de ska ha helt svarta skallar och silverlockig päls. Men jag tycker hon är fin! I år har vi betäckt tackorna med en leicesterbagge som är vit och har jättevacker päls. Så lammen kan bli svarta, vita, grå! Spännande. Längtar så mycket till lamningen, vi pratar om det varje dag. Så lååång tid kvar. Hur är det möjigt att det nästan är en hel vecka kvar av januari?

Kategorier
Idioter Inredning Lycka

Jag gjorde det igen…

OBS! Jag skriver detta i trygg förvissning om att Jonathan inte läser min blogg, haha!

Det har hänt förr, nu har det hänt igen. Jag började släpa en vitvara på en trasig pirra genom djup snö. Ensam.

Sist det hände gällde det en tvättmaskin, och jag tänkte ”hur svårt kan det vara?”.

Vi åkte iväg i en snöstorm för någon vecka sen och köpte ett kylskåp på Blocket. 350 kronor för ett i rätt storlek! Vi storsatsar inte på lyxiga vitvaror direkt (eller på någonting annat lyxigt heller egentligen), kanske byter vi ut dem om det behövs när vi renoverar köket så småningom.

Vi ställde det nya kylskåpet i ladan så länge.

Men så fick jag ett infall och kände att jag behövde det nya kylskåpet PRICK NU. (Detta infall sammanföll förstås med att jag borde sätta mig och skriva en text.) ”Hur svårt kan det vara” tänkte jag nog inte ens, jag bara klädde på mig och gick och hämtade pirran.

Som tyvärr både hade punka och trasig rygg, men det gick ändå att släpa kylskåpet genom snön uppför hela backen från ladan till huset.

Men när jag kom till trappan upp till huset blev det värre. Det var mycket snö och ganska halt, kylskåpet var svintungt eftersom jag ännu inte fått snilleblixten att ta ur de tunga glashyllorna. Men jag klarade inte tanken på att det skulle stå kvar där till allmänt åtlöje, och Jonathan skulle bli så irriterad när han kom hem och såg att jag dragit igång ett hopplöst projekt som han fick lösa.

Så jag gjorde ett försök. Det var nästan omöjligt. Men jag klarade de tre första trappstegen. Sen kantrade hela ekipaget! Kylskåpet ådrog sig lindrigare repskador, men lyckligtvis på den sida som ändå skulle stå mot skafferiet.

Sen plockade jag ur hyllorna och lyckades baxa in skåpfan i hallen. PHU.

Jonathan blev bara lite irriterad för att han behövde hjälpa mig att flytta bort det gamla kylskåpet.

Och ja, jag blev pinsamt glad, nästan pirrig, att få flytta in all mat i det nya stora kylskåpet!

Och det här gjorde mig också glad på något konstigt sätt. Såhär gjorde man när jag var ung – även vuxna etablerade människor gjorde det – ställde böcker eller nåt i ett hål efter ett överskåp. Det var på den tiden folk bodde i hyreslägenheter med slitna kök. Tycker det ser lite gulligt ut på något sätt.

Kategorier
Snilleblixt

Tävling! Namnge vår gård!

Vi behöver ett namn på vår gård. Det ska kännas lantligt, genuint, mysigt, närodlat och som något som någon från Sofo kan köpa produkter från. 

Byn heter Ekeby, men Ekeby gård finns förstås redan.

Fastighetsbeteckningen är Söderby-Ekeby, men Söderby gård finns också redan.

Platsen som vår gård ligger på har i historien kallats Tomttäppan, och det är vad vi kallar vår gård idag. Men det låter lite lökigt tycker jag. Dessutom är det en tautologi, tomt och täppa är väl samma sak?

Ge ditt förslag på gårdsnamn i kommentarsfältet, du har chans att vinna ära, omnämnande och något fint från gården!

Kategorier
Besvikelser Livet

Det är tråkigt såhär års

Sorry för uselt bloggande, men januari är inte den mest inspirerande månaden. Man är pank, det är kallt, det händer inte så mycket kul – inte ens några vinterpromenader när solen skiner eftersom Bodil inte får röra sig.

Jag hade tänkt visa en bild från varje dag sen sist för att ni skulle förstå hur ointressant livet är, men ja, det faller på sin egen ointressanthet. Bilderna består mest av skärmdumpar på recept att använda som handlingslistor, en sida ur en bok med instruktioner på ett schackdrag som Sixten vill lära sig, såna saker. Bilder på bullar jag ätit och min äckliga tandkräm.

Den festligaste bilden föreställer Bodil i resterna av en gosedjursgris som hon fick igår. Hon älskar verkligen gosedjur, men lyckan blir kortvarig eftersom hon har så vassa tänder.

Snart hoppas jag kunna visa lite home makeover-bilder i alla fall, känner på mig att jag kommer göra något snart.

Hejdå, och förlåt!

(Och förlåt för att inlägget blev så fult, något har hängt sig och jag kan inte flytta på bilderna…)

Kategorier
Livet

En grej som faktiskt känns lite syndig…

… är att kolla på tv på morgonen. Jag vet, massor av människor gör det. Men jag är född på 70-talet och tv är något fult och läsa är något fint, därför läser jag DN på morgonen när jag äter frukost. Fast idag när jag hade ställt klockan på sex för att skriva färdigt ett jobb lyxade jag med frukost i tv-soffan efteråt medan solen gick upp därute. Det är inte många minuter mellan bilderna, men vilken skillnad i ljuset!

I vardagsrummet är allt huller om buller eftersom vi flyttat på sofforna så att Bodil inte kan hoppa upp i dem med sitt skadade ben. Det här slumpmässiga stillebenet blev ju riktigt fint!

Tända ljus gäller fortfarande såklart, morgon och kväll! Här ser ni den ena soffan uppställd mot väggen. Med ett snyggt hål i botten. Hade man innekatt skulle den krypa in där och aldrig komma ut.

Och här sprakar det såklart. Vi har räknat fel på veden i år, och kakelugnsveden räcker bara några veckor till. Så det gäller att passa på och njuta.

När jag gjorde frukost gick solen upp bakom magasinet och cykelstallet. Vilken vacker himmel! Fördelen med vintern är att man får uppleva soluppgången. Sällan man ser den på sommaren ju.

Och till frukost: hembakt bröd med gårdens pålägg – ägg, skinka och leverpastej. Nästa år när vi har en ko blir det eget smör och egen ost också. Hehe, skojar. Eller?

Ingen tråkig morgonsoffa, jag kollade på Mandelmanns! Här sätter herr Mandelmann (eller Skrattejöns som Jonas kallar honom) av efter kossorna som var på rymmen. Spännande avsnitt!

När jag gick ut till djuren hade solen gått upp. Elva minus var det, det gnistrade, knarrade och rykte (?). Här skymtar ena grannens häst bakom andra grannens trädgård.

Vårt vackra hus inramat av snö. Älskar det så mycket, men varje gång jag ser det i ”helfigur” tänker jag på vilket smycke en glasveranda skulle bli här på framsidan, istället för den fula utbyggnaden med balkong och det anskrämliga (men praktiska) trädäcket.

Och när jag kom in hade jag fått fräknar! Tack för det solen!

Idag ska jag planera lite jobb, baka bröd och fylla i stalljournalen för fåren och grisarna. Och göra semlor! Hög tid!

Kategorier
Livet

Lång morgons färd mot jobb

Utöver att jag gärna skjuter upp arbetet så länge som möjligt genom att till exempel hänga tvätt eller blogga, så finns det ju en del som måste hända innan jag kan sätta mig vid skrivbordet. Morgonen idag såg ut såhär:

06.30 Klockan ringer. Jag börjar väcka barn, sätta på kaffe, jaga på barn som ska klä på sig, packa gympapåsar och läxor, borsta håret, bre frukostmackor.

07.00 Det har snöat massor i natt, så jag går ut och börjar skotta, med pannlampa eftersom det fortfarande är kolsvart. Efter ett tag kommer Ines och hjälper till. Vi skottar en gång från huset ner till bilarna, två hjulspår för bilarna ut från uppfarten och en liten vändplan. Det är riktigt mycket nysnö, men den är lätt och pudrig.

07.30 Går upp till huset och hetsar på barn som ska borsta tänder, klä på sig, hitta täckbyxor och komma till bilen.

07.40 Vi rullar. Lite tidigare än vanligt, med tanke på all snö. Det är halt, snö blåser över vägen, folk kör långsamt. Först åker vi åt ena hållet till Jonas skola, sedan åt andra hållet till Sixtens och Ines skola. I vanliga fall skjutsar Jonathan barnen på morgonen när han åker till jobbet, men han är ledig idag (och sover alltså fortfarande när detta utspelar sig).

08.30 Hemma igen. Ger grisarna mat ur en stor hink med matrester vi fått från lunchrestaurangen vid Jonathans jobb. Ger grisarna vatten. Hos tackorna är allt hö översnöat, jag skottar bort och ger dem nytt. Fyller på vatten hos tackorna. Ger tacklammen mer hö, fyller på vatten. Kollar att hönsen har mat och vatten, tar in några ägg. Går en pyttepromenad med Bodil, som är entusiastisk över all snö och bara vill leka, men det får hon inte eftersom hon är nyopererad.

09.00 Tar en kopp kaffe och en macka. Kollar tidningen och bloggar.

Vår livsstil kräver ganska mycket dagligt underhåll eller hur man ska säga, när vi gör planeringar för allt vi ska hinna göra (renoveringar osv) glömmer vi ofta att två timmar per dag försvinner i rent underhåll. Men jag tycker om de där småsysslorna, att gå runt och fixa, det känns inte betungande.

Särskilt inte när det hindrar mig från att sätta igång och jobba.

Men nu, nnnnu börjar jag!

Hejdå.

Kategorier
Bodil Gnäll

En vanlig arbetsdag + Bodil är hemma

Vissa dagar kan jag bli avundsjuk på folk som går till kontoret – alltså en plats som bara tillägnas jobb, där man inte har något annat att göra utom att möjligtvis slösurfa bort en kvart här och där. Jag har ju mitt kontor i Norrtälje en dag i veckan, men ibland behöver jag jobba hemma, och eftersom jag är en mästare på prokrastinering tar det låååång tid för mig att nå fram till skrivbordet.

Igår ägnade jag förmiddagen åt att plocka in tvätt, byta lakan, ta hand om djuren, såna saker. Och precis när jag skulle börja skriva en text hörde jag ett förfärat kackel utifrån hönsen – höken var på besök, så jag fick rusa ut och skrämma bort den och stänga in hönsen.

Sen, precis när jag – igen – skulle börja jobba, ringde de turligt nog från Djursjukhuset och sa att Bodil var redo att åka hem! Så jag kastade mig i bilen och körde iväg.

Lilla Bobo har varit väldigt olycklig på sjukhuset, tyckte det var hemskt att sitta i en bur hela dagen och natten, vägrade äta och bara låg och glodde. När jag hämtade henne var hon helt personlighetsförändrad, spak och nästan rädd! Under kvällen var hon likadan, idag har hon i alla fall viftat lite på svansen. Men hon är helt klart traumatiserad av sjukhusvistelsen.

Hur som helst! Om allt går bra med rehabiliteringen kommer hon troligen att bli helt återställd, det var ju fantastiska nyheter och mycket bättre än vi först trodde!