Kategorier
Grisar

Fånga grisar

Idag tog vi hem de två grisarna som ska gå till julslakt på måndag. Vi behåller Peggy och Pia och slaktar de två sista rosa grisarna. Jag började med att gillra en slug fälla i stallet där vi ska ha dem:

Ni fattar va? Munkspåret slutar i en hög med mosad gräddtårta (allt från Ica Väddö som låter oss hämta deras slängbröd). När grisen gått in, lockad av munkarna, stänger vi dörren bakom.

Men först var vi tvungna att få rätt grisar att gå in i transporten borta vid hagen. Grisarna är stora och skitstarka, och det är extremt lerigt i hagen precis vid grinden… Men vi ställde upp transporten och hoppades på det bästa, och efter en hel del tjafs lyckades vi köra hem grisarna en i taget.

Komsi komsi, du får halloweenmunkar med apelsinsmak om du går ut ur transporten och in i stallet!

Det funkade! Nu har grisarna inlett sitt sista uppdrag i livet:

Att böka upp den gamla djupströbädden i lilla fårstallet så den blir lättare för oss att gräva ur. Grisarna älskar att jobba med det, så det blir två lyckliga dygn för dem innan de får åka vidare.

Kategorier
Döden Gnäll Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Vilken vecka

För mig är det ingen större skillnad på heg och vardag – är det helg så är barnen hemma också, det är väl det. Så fredagar är inte så speciella för mig som de är för folk med vanliga jobb, men nu känns det ändå skönt att den här veckan är slut! Den har känts lite såhär:

De här två döda mössen låg utanför vår ytterdörr i säkert två dagar. Välkomna hem till oss liksom.

Här är veckan som är anledningen till mitt gnäll:

Måndag: död och förstörelse.
Det blåste som fan. Delar av vårt ladutak blåste av. Vi körde sista gänget med lamm till slakteriet. Stackars Mållan som är så spruträdd fick en spruta.

Tisdag: mer död.
Melissa slaktades och lämnade en stor blodpöl på gårdsplan. Mållan fick spruta. Det är jobbigt att sätta fast henne och ge henne sprutan för att hon får sån panik.

Onsdag: missförstånd och misshandel.
Jag gick upp klockan fem och åkte med Bodil till veterinären för kastrering. När jag var nästan framme ringde Jonathan och berättade glatt att Bodil spytt på natten. Såklart ville de inte söva henne då, så jag fick åka hem igen. Vi sprutade Mållan igen.
Jag föll handlöst baklänges när vi skulle rulla in en torvbal i ladan och satte mig pladask på kanten av en lastpall och fick århundradets största blåmärke på röven.

Torsdag: spruta och knäppis.
Mållan fick sin sista spruta! Men det jobbigaste i torsdags var att åka och köpa en hövändare hos en riktigt skum person som pratade väldigt mycket om att han fått morfin en gång och råkat säga att han skulle skjuta Stefan Löfven, och då hade poliser stormat hans hem…

Fredag: tandis.
Jag drog ut en visdomstand. Som tur var visste jag inte när jag åkte till tandis att den skulle dras ut, det bestämde vi där. Tycker det är superläskigt att dra ut tänder, men tandläkaren och sköterskan var snälla och sa åt mig att andas lugnt och att allt skulle gå bra. Och det gjorde det!

Men nu tar vi helg! Ikväll blir det fredagsmys och imorgon vaknar vi till beskedet att Joe Biden vunnit valet i USA och världen kan bli lite lite mer normal mitt i allt det onormala. Eller hur?

Kategorier
Döden Kor

Hejdå lilla Melissa

Melissa var grannens kviga som jag tog hand om tillsammans med Mållan och Linda. Hon var knasig och hispig och gick absolut inte att binda upp – och därmed inte att hantera. Vi tänkte att hon kanske skulle lugna sig när hon fick en kalv, men när hon fick missfall kände vi att hon inte var något att satsa på ändå.

Hon fick följa med Mållan hem till oss som sällskap ett tag, men igår kom slaktaren.

Vi släppte ut Melissa på gårdsplanen, och hon hann precis få syn på den framställda krosshinken och – föreställer jag mig – tänka: ”ooh, kornkross”, så var det slut.

Slaktaren tog med sig hennes kropp, och kvar i gruset låg en blodpöl. Det kändes hemskt och ganska sorgligt faktiskt. Hon var väldigt söt och gullig trots allt Melissa. Men knäpp.

Kategorier
Får Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

En jobbig dag

Igår var en så jobbig bondedag. Det blåste som fan och flera plåtar på ladutaket – som jag riskerat liv och lem för att lägga – blåste av.

Jag oroade mig för Mållan och hennes mastit hela dagen, och på kvällen åkte vi till slakteriet med de sista lammen för i år. Vi flängde runt och försökte styra upp saker, få tag på folk och lösa problem.

Men vi gjorde också en rolig sak! Vi tog tackorna till vinterhagen och den nya fina lösdriften, och sen släppte vi på baggen.

Han skred genast till verket. Ylva stod till förfogande! När bilden togs hade han varit i hagen i mindre än en minut. Och jag skapade en ny anteckning i mobilen:

Ja, så nu börjar det nya fåråret. Det känns så fint att mitt i mörkaste november tänka på lammen och våren.

Idag är en bättre dag – konstigt nog eftersom den innehåller död. Mer om det sen!

Kategorier
Katastrofer av mindre eller större omfattning Kor

Man behöver grannar på landet

Att ha djur är svårt, det är läskigt med ansvaret när de blir sjuka, det är upp till mig som djurägare att hålla koll så att de mår bra och att ingripa om de inte gör det.

Och kor är extra svårt. Det är ett nytt djurslag för mig så jag har inga rutiner och ingen förförståelse. Jag försöker lyssna på alla goda råd, men det är inte säkert att jag skulle följt dem om jag haft egen erfarenhet att luta mig mot.

En kombination av många kockar, en avbruten sinläggning och en försenad medicinleverans (avregleringen av apoteksverksamheten ger mig hjärtklappning av iska varje gång jag tänker på det!!!!) gjorde att Mållan nu fått en mastit (juverinflammation). Det känns extra jobbigt eftersom hon var så otroligt sjuk precis när hon kalvade och faktiskt höll på att dö.

Men det ska hon inte göra den här gången! Tack vare fantastiska människor i mitt nätverk fick hon pencillin direkt igår kväll, bara några timmar efter att jag upptäckt att hon hade feber. Grannen hade pencillin (som såklart en veterinär ordinerat), och en annan granne kunde komma och sticka den gigantiska sprutan genom Mållans supertjocka hud (Mållan är extremt spruträdd och måste stå totalt fixerad för att det ska funka).

Sån otrolig lättnad när grannen direkt sa ja på fredagskvällen och kom över för att ge sprutan. Jag är så tacksam för våra grannar. Man behöver grannar på landet, sa hon som gav sprutan, och det är verkligen sant.

Kategorier
Katastrofer av mindre eller större omfattning

Oduglig men tillfälligt nöjd

Jag har gjort illa mitt knä på något sätt. Jag kan inte säga exakt vad som hände, det har krånglat ett tag (kanske ända sen jag blev stångad av baggen faktiskt), men nu är det värre än någonsin. Igår morse grät jag nästan (eller jag gick och gnällde för mig själv i alla fall) i slutet av djurrundan när jag hade suttit på huk och mjölkat, mockat och sen släpat hö till alla. Resten av dagen var jag ett vrak, och i morse när jag vaknade kunde jag inte stödja på benet.

Jag har fått en telefondiagnos av en läkare; hydrops (vilket hittepåord!), det ska nog gå över av sig själv med vila. Blev erbjuden kryckor men där går gränsen!

Men jag har förstås tagit det lugnt idag, suttit vid skrivbordet och gjort bokföring och ringt en massa samtal och betat av såna där surdegar som ligger och alstrar stress.

Jonathan och barnen är i Falu gruva idag och Morris (som har flyttat hem till oss igen, hurra!) sitter i sitt hus och jobbar, så det är helt lugnt här. Jag har satt mig i fåtöljen i vardagsrummet med min stickning och tänkte lyssna ikapp på USA-podden.

Tänt ljus har jag förstås gjort också, och en brasa. Därute regnar det på hönsen.

Vilken LYX ändå! Sånt här gör jag bara när jag av tvång är stillasittande – nu känns det rätt bra ändå med det där skadade knäet.

Kategorier
Livet

Var tionde bild

Bildregn! Här kommer nio bilder som råkar vara var tionde bild från igår och bakåt på min mobil:

Från igår när Sixten lagade pizza. Ines flätade hans hår så det inte skulle hamna i maten. Så himla god söndagsmiddag med långjäst pizzadeg och hemkokt tomatsås!

Mina och Ines spökmaränger. De blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.

Skärmdump på Simnatorpets kök, som jag fantiserar om att kopiera rakt av gällande färg- och tapetval.

Tjurkalven Hoppes härstamningsbevis. Han har väldigt förnämlig härstamning minsann!

När jag och Ines var hos tandis i Stockholm krävde hon att få leka i en park. Barnen är galna i parker eftersom de inte har några hemma. På riktigt, det gäller både 15-åringen, 13-åringen och 11-åringen.

Vi var också på en 4H-gård och träffade en häst som Ines känner. Ines blev lite rörd men hästen brydde sig ej. Hon åt.

Sixten provade jeans i Täby centrum och ställde ifrån sig skorna på ett sätt som fick mig att tänka: ”Ständigt denna vessla.”

Selfie från rekoringen i Täby.

Slutligen: korna vid sin tillfälliga matplats i vinterhagen. Det var allt för idag!

Kategorier
Gnäll

Mörkersmockan

Visst, det är jobbigt för alla när dagsljuset försvinner och vi börjar vår förtvivlat långa becksvarta resa mot våren. Men här ute famlar vi bokstavligen i mörkret. Varje år i oktober blir jag överrumplad, nu är det pannlampa på om man vill hämta middag efter klockan 16. Det gäller att ha alla sysslor gjorda före middagen – hela djurrundan, stänga om hönsen och kanske till och med gå ut med hunden – så att man kan falla ihop direkt efter middagen.

Och kossorna har redan förvandlat vinterhagen till ett ler- och bajsbad. Jag hoppas hoppas på en snörik gnistrande vinter! Hellre knacka hål på isen i djurens vattenhinkar flera gånger om dan än att klafsa runt i geggamoja.

Imorgon hoppas jag att jag hinner sätta upp julbelysningen på altanen. Tycker det är fritt fram för utebelysning vid allhelgona ungefär – det gör ju så otroligt stor skillnad. Och det enda rimliga sättet att klara sig igenom det kommande halvåret är ju mängder av mys!

Kategorier
Okategoriserade

Rekoring

Förra veckan var vi på våra två första rekoringar, i Norrtälje och i Arninge. Det var så kul! Vi sålde våra lammlådor och de gick åt i ett nafs, vi sålde slut på allt!

En rekoring är en direktlänk mellan producent och konsument, via en facebookgrupp kopplas lokala producenter ihop med de som vill handla. Alla affärer är uppgjorda i förväg, så man riskerar inget som producent, man bara åker till en bestämd plats (i det här fallet en parkeringsplats i Arninge) och lämnar ut produkterna till köparna som redan har betalat med swish.

Vi kom i skymningen och ställde ut vår hemgjorda skylt:

Många andra säljare hade fina skyltar, små bord och ljuslyktor utställda, jag känner att vi ska steppa upp lite till nästa gång. Stämningen är ju en del av grejen – och det blev faktiskt riktigt mysigt fastän det knappast var Skansens julmarknad direkt med alla bilar på en stor parkering vid ett köpcentrum.

Många köpare kom med små korgar (helt sant, haha) och långa listor på allt de köpt, så gick de runt mellan bilarna och hämtade sina varor. Väldigt härligt för dem att komma hem och duka upp allt sen, och känna att man har gynnat en lokal småskalig producent och gjort ett klimatsmart val.

Jag älskar rekoringskonceptet för att det är så enkelt och självklart! Det är roligt att sälja till sina vänner som vi har gjort hittills, men mycket krångligare, och kundkretsen är ju begränsad.

Vill du handla av oss på rekoring, gå med i Norrtälje eller Arninge/Täby så ses vi där!

Kategorier
Kor Självhushållning

Hopp-förtvivlan-hopp osv

Alltså den här koresan som jag gav mig in på tillsammans med grannen och hennes kor för över ett år sedan. Vilken bumpy ride alltså! Vi kastas mellan hopp och förtvivlan om och om igen. Från början var tanken att vi tillsammans skulle starta ett litet gårdsmejeri, men det sket sig för att två av tre kor kastade, alltså fick missfall. Den ena dessutom flera gånger. Mållan däremot, hon tog sig direkt, och i maj föddels lille Hoppe.

Jag skulle mjölka Mållan, men istället blev hon jättesjuk och sinade totalt, och sen fick hon en mastit, alltså juverinflammation… Ja, det sket sig också, jag mjölkade i några veckor till och från och Mållan hade mycket tålamod med mig. Men till slut släppte jag det när Mållan började sina igen på grund av att hon inte åt ordentligt och hundra olika andra saker tillstötte.

Hur som helst! Nu i onsdags var det i alla fall dags att skilja på Mållan och Hoppe, och Mållan skulle sinläggas och dessutom få en pencillinkur mot en mastitbakterie som hon har kvar. Så Mållan (och Melissa, som ska slaktas pga blir inte dräktig och är lite knäpp) fick komma ner till oss, medan Hoppe går kvar med Linda uppe hos grannen. Mållan ska stanna hos oss och bli klippan i vår lilla besättning. Hon är snäll och lugn och stabil, frisk (faktiskt, i grunden är hon väldigt stark, hon har bara haft otur). Hon kommer uppfostra Frida och Flora till hyggliga och trygga kor. Och hon är dräktig och kalvar i juni – det blir den första kalven som föds på vår gård!

I alla fall, sinläggningen var det. Och pencillinkuren. Det är alltså fyra tuber vars innehåll ska sprutas in i spenkanalerna. Det känns väldigt svårt och jobbigt. Dessutom har stackars Mållan gått med spänt juver hela dagen och råmat alltmer desperat efter kalven för att få bli tömd. Jag har lidit med henne, det är fruktansvärt stressande och obehagligt att gå med spänt juver, det vet jag mycket väl.

Till slut behövde vi lätta på trycket. Och hon lät oss mjölka! Det trodde jag inte! Efter så lång tid, hon har egentligen bara mjölkats några veckor och det var flera månader sen. Men efter lite sparkande och hoppande stod hon alldeles stilla och slappnade av medan Jonathan mjölkade och jag kliade. Så nu har vi bestämt oss för att börja mjölka igen, istället för att sinlägga henne. Hurra för Mållan, mjölken och oss!