En utsikt jag hoppas slippa se igen – för igår kväll blev vi klara med ladutaket! Så otroligt fantastiskt skönt. Det har verkligen varit ett härke alltså, och jag har haft ont i ryggen hela sommaren.
(Nu har vi bara lilla ladan och boningshuset kvar… Jag drömmer om grön falsad plåt till vårt hus, men det blir nog för dyrt. Vi kommer att plocka ner teglet, bygga ny läkt, lägga upp allt tegel som inte är trasigt och komplettera med tegel från ladutaket. Det kommer bli… ett härke.)
Jag testar ett nytt märke som jag har hört gott om, Maria Åkerberg. Har kört Clinique till ansiktet i många år och tröstat mig med att det i alla fall är fritt från parfym och färgämnen, men här är allt innehåll ekologiskt, förpackningarna är nedbrytningsbara, och det innehåller inga mineraloljor och sån skit. Det känns som om det är dags för det nu!
Jag känner mig lite skeptisk till indelningen i hudtyper; jag har torr hy med fetare partier, känns inte helt klockrent att använda produkter för fet hy/blandhy då, men vi får se… Hittills har jag provat ansiktsprodukterna och kroppsoljan på bilden. De känns himla sköna och lyxiga allihop, och jag älskar doften på såna här produkter, det luktar gammal hippie (på ett bra sätt) och mammas örtte från när jag var liten. Det enda som kändes skumt var att smöja in ansiktet med olja – men det är det ju många som gör och älskar, kanske en vanesak? Känner mig lite fet i fejset just nu faktiskt… Man kanske bara ska använda oljan på kvällen? Vi får väl se hur min hud reagerar efter alla år med uttorkande mineraloljor, kanske får jag en finnchock?
Kroppsoljan med patchoulidoft är hur som helst fantastisk! Mina annars så torra och fnasiga ben är så fina nu.
Mest nyfiken är jag på den här deodoranten av saltsten, som ska vara väldigt effektiv enligt sitt rykte. Är trött på snubbiga deodoranter, men jag är inte redo att smörja armhålorna med kokosolja och potatismjöl, behöver något effektivt som är enkelt att använda. Jag köpte en till Jonathan också, för jag gillar inte lukten på hans herrdeodoranter. Han svettas som en gnu så det blir ju ett eldprov. Återkommer med utvärdering!
PS. Beställde från Skin City på måndag morgon, och fick grejerna på tisdag vid lucnh – med fri frakt! Helt suveränt.
Nu kan ni äntligen få veta lite mer om vad jag gör på jobbet – när jag inte är månskensbonde. Klicka på Anna Bratt, frilansjournalist i menyn däruppe!
Nu har vi upplevt alla årstiderna här! Det är nästan alltid vackert och underbart. Hösten var så skön förra året, när det äntligen blev svalt och man kunde andas och tänka igen. Och det luktade så gott av våta löv och jord.
Och solen gick upp ungefär samtidigt som vi stack hemifrån på morgonen. Krispiga frostmorgnar!
Och när snön kom blev det så tyst och mjukt och rent överallt.
Och våren var otroligt välkommen, och jag har aldrig upplevt den så intensivt om här. Missade ingenting!
Och flera gånger tänkte jag att våren nog är den bästa årstiden för att man har allt det härliga framför sig, pirrigt och förväntansfullt.
Fast jag vet inte, kanske sommaren är allra bäst ändå.
Märkligt ofta sen vi flyttade hit tänker jag på Tomtebobarnen – när vi sätter dörr för stugan till exempel, eller nu när vi börjar samla på oss ett litet vinterförråd.
Jag gillade Tomtebobarnen jättemycket när jag var liten – mina föräldrar läste inga proggiga barnböcker om hur barn blev till eller hur man gjorde en egen demonstration, utan vi matades med klassikerna.
(Förutom den om mamman som hade pms – mamma menar att den ökade vår förståelse för henne väldigt mycket, men jag minns mest att den var konstig och lite obehaglig.)
På köpet fick vi en ganska dammig bild av barnuppfostran, föräldraskap och könsroller – det var mycket barnaga, blida mödrar och stränga fäder i böckerna (fast när jag läser Tomtebobarnen för mina barn byter jag plats på far och mor – hips vips är det mor som är stark och modig, och far är rar och blid.).
Hur som helst! Vinterförrådet, gällde saken. Tur att vi inte ska leva på det, för då skulle vi svälta ihjäl. I år blir det inget överflöd direkt. Men lite kantareller, blåbär och spenat kommer finnas i frysen i alla fall. Och äppelmos. Och lite rabarbersaft och svartvinbärssaft har jag kokat, även om vi dricker upp den direkt. Mest äter vi vår lilla skörd à la minute så att säga.
Hönsen får i alla fall rejält med torkade nässlor i vinter!
Nästa år hoppas jag på en större skörd av jordgubbar, hallon, rabarber, körsbär och svarta och röda vinbär, så att vi kan göra massor av saft och sylt. Och så ska vi odla rotfruker som vi kan förvara i jordkällaren. Och grönsaker som vi kan pickla.
Vi har lååångt kvar till att bli självförsörjande, men idag har vi i alla fall ätit middag gjord enbart på råvaror från vår egen gård – och granngården.
Vi hade sallad, potatis, morötter, rädisor, rödbetor och en stek gjord på Rilly, en kalv som levde sitt korta lyckliga liv på gården intill vår.
Vi plockade lite kantareller på dan idag och dem stekte jag i massor av smör tillsammans med tunt skivad squash och salt och peppar, otroligt gott! Fördelen med den här regniga sommaren är att det finns mängder av svamp – vi lämnar små kantareller och kommer tillbaka några dagar senare och plockar dem. Håller på att fylla frysen.
Så gjorde jag en så god och enkel örtolja; jag klippte helt enkelt en näve av varje ute i örtlandet (tror det var persilja, timjan, oregano och basikila), och körde i mixer tillsammans med rapsolja, salt och peppar. Det är höjden av lyx, något jag verkligen önskade mig när jag bodde i lägenhet, att bara kunna gå ut och hämta stora fång med färska örter till maten varje dag.
Allra mest har vi nog gjort ute under det första året – och Jonathan har gjort mest. Mycket har handlat om investeringar och nödvändiga reparationer, men vi har också tagit små steg mot vårt mål att bli (typ) självförsörjande på mat. Det här har vi gjort:
Ved. Under hela hösten och vintern tog vi ner en massa träd, sågade och klöv och kastade till stora vedhögar. Ett jävla slit faktiskt, både tidskrävande och jobbigt. På vårkanten köpte vi ett lass timmer istället för att ta ner egna träd, och det var ju enklare såklart. Men vi får se hur länge vi orkar hålla på – Jonathan är sugen på bergvärme, och jag är också sugen på att lägga tid och energi på annat.
Köpt grejer. En traktor, en fyrjhjuling med kärra, vedkap, klyv, mängder av verktyg och redskap… Dyrt, men väldigt kul! Har aldrig kört traktor (eller fyrhjuling) förut, och trodde nog aldrig att jag skulle äga någon.
Odlat. Den här sommaren blir odlingarna på experimentbasis, vi ser vad som funkar och inte, vad som växer bäst var, hur vi kan förbättra och skala upp till nästa sommar. Allt har inte varit framgångsrikt, men det växer en hel del. Vi har börjat skörda så smått, vilken lycka!
Lagt om det jävla ladutaket. Vi har en liten liten bit kvar på baksidan, den gör vi nästa vecka, sen tar vi ner byggställningen, och det ska bli så skööönt. Fast nästa sommar ska vi göra boningshuset – gulp.
Byggt ett växthus. Eller i alla fall ett temporärt växthus. Det har inte direkt växt så det knakar därinne, men det beror nog mer på bristen på sol och värme än på själva växthuset. Här kan jag inte ta någon cred alls – det här jobbet gjorde Jonathan och Ines helt på egen hand.
(Uppsnappat: ”Ines, vad tror du om att lägga en tvärslå här så att plasten inte blåser upp?” ”Jaa, alla ingenjörssätt är bra… (paus, snabb blick på mig)… Och journalistsätt.”)
Byggt ett hönshus och skaffat höns. Det är verkligen väldigt kul med höns! Och fortfarande känns det så lylligt att gå ut och hämta ägg varje dag – vi får sex ägg om dan av våra åtta höns (vi hade nio, men den mobbade Mumin fick flytta till våra vänners hönshus istället). Över dem alla vakar den ståtliga tuppen Sune. Han är så snäll och omhändertagande – plockar vinbär och drar fram maskar åt sina damer, och om någon kommit på villovägar och står och ropar nånstans så går han och hämtar henne och visar vägen tillbaka till de andra. Väldigt kul att se!
Enda nackdelen är att de skiter överallt.
I framtiden behöver vi lägga om taket på lilla ladan, renovera fönstren på boningshuset, göra om avloppet, bygga ett riktigt stort växthus, ett nytt hönshus…
Och så hoppas jag att vi kan skala upp odlingarna ordentligt, och Jonathan vill ha får och odla svamp (!).
Bin vill vi också ha – de ger honung och räddar världen.
Det vore verkligen fint om vi kunde ha någon liten inkomst av gården, så man kan skala ner litegrann på jobb utanför hemmet.
Man ska ju vänta ett år innan man gör några ingrepp i en trädgård sägs det, och det är nog klokt. Till exempel petade jag och Ines ner en massa tulpanlökar i vad som visade sig vara en pionbuske i höstas…
Men det är inte bara därför vi har väntat med stora projekt trädgården, utan för att vi har haft fullt upp med annat. Men lite har vi gjort i alla fall:
Tagit bort sly. När vi köpte huset såg vi inte ens äppelträden för all sly omkring dem. Baksidan var helt täckt så när som på en smal remsa närmast huset, så det kom aldrig något dagsljus genom fönstren. Vilken skillnad det blir när man rensar lite!
Beskurit äppelträden. Eller vi hade två nissar från Kröns trädgård här som gjorde det. Vi var rädda att göra fel, särskilt som det inte gjorts på länge. Ska nog köpa en bok i ämnet så att vi kan göra det själva i fortsättningen.
Planterat blåbärstry. Vi är himla nyfikna på det, men dessvärre åt hönsen upp vartenda kart i år. Nästa år får vi skydda dem bättre.
Planterat ett körsbärsträd. Vi misstänkte att trädet på gaveln var ett körsbärsträd – det fanns inte ett enda bär förra året, så vi visste inte. Men vi chansade och köpte ett till träd och platerade intill, och det verkar ha gjort susen, för nu har vi massor av kart på det stora. Körsbär alltså!
Anlagt ett hallonsnår. Vi tog bara skott från svärmors snår, och de verkar ha tagit sig fint. Några bär får vi i år, hoppas att det växer till sig till nästa sommar. Drömmer om massor av hallon att göra saft och sylt och paj av.
Planterat en fläder. Mmmm! Har blivit lovad blommor redan nästa sommar av en som vet. Flädersaft är godaste saften ju!
Påbörjat en syrenhäck. Jag var så fruktasvärt avundsjuk på alla som hade stora blommande häckar på försommaren. Vi har tagit bort delar av den fula almhäcken som omger vår trädgård och satt små syrener istället. Jag har hört att de står stilla de första åren – så frustrerande! Jag som hatar att vänta.
Satt en ros. Fina fantastiska New Dawn som kommer att klättra på Morris hus – så fint med de rosa gräddbollarna mot den faluröda väggen! Även den kommer visst stå stilla några år innan den sätter fart, suck. Men jag blev riktigt upplivad när jag fick den i present, jag kom mig aldrig för att köpa någon själv, det kändes som ett stort steg på nåt fånigt vis – det är mitt livs första ros!
Jag har massor av fantasier för trädgården i framtiden: jag vill ha grusgångar och pionrabatter, och röda rosor som klättrar på huset. Och så vill jag göra iordning kring äppelträden, vi tänker oss ett stenparti i slänten – träden ligger lite på en höjd – med blommor och örter. Och under äppelträden vill jag ha en liten stenläggning med en utemöbel i gjutjärn där man kan sitta under heta högsommardagar med utsikt både ned mot trädgården och vägen och ut mot ägorna. Kommer bli fantastiskt!
… får illustreras av lilla toan, det enda rum som känns helt färdigt (typ – toalocket är nu bytt mot ett svart).
Det var så skönt att flytta in i ett hus som ändå var i okej skick. Naturligtvis inte som vi ville ha det, och visst finns det en miljon grejer att göra och fixa, men vi behövde inte börja med att bryta upp köksgolvet eller så.
Under året vi har bott här har vi:
Tagit bort en vägg i arbetsrummet. Förra ägarna hade delat av rummet så att det inte skulle vara ett genomgångsrum, och istället gjort en smal korridor mellan hallen och vårt sovrum, där vedspisen står. Mycket märklig lösning, även om man förstår syftet. Det blev jättestor skillnad såklart efter att vi tagit bort väggen! Jag älskar mitt arbetsrum, vedspisen och utsikten genom fönstret.
Renoverat badrummet. Nästan helt klart. Jag har inte visat några efter-bilder eftersom badkaret inte är på plats, dörren inte är färdigmålad, krokar inte är uppsatta… det känns roligare att visa när det är helt klart. Men det är otroligt fint! Älskar golvvärmen, älskar takduschen, det stora handfatet på pelare… Ska bli kul att visa så småningom!
Tapetserat lilla toan (se ovan). Jag vet inte riktigt varför jag blev så besatt av att göra det minst viktiga projektet först. Kanske för att det kändes hanterbart, det var inte övermäktigt och det gav en skön känsla att ha ett utrymme i huset som jag var helt nöjd med, även om det bara var muggen.
Fixat i hallen. Jonathan byggde en bänk under fönstret och satte upp två nya hatthyllor, en till oss och en till barnen. Jag köpte korgar och organiserade allt så fint. Naturligtvis är det alltid kaos ändå, men ändå finare och mer praktiskt än förut.
Utöver det har vi ju gjort en massa småförbättringar, satt upp hyllor och lampor, sotat skorstenen och såna saker.
Närmast på tur står vardagsrummet – som jag i höstas kallade ”vinterns projekt”, haha! Jag ska slipa golvt och tapetsera, och Jonathan ska platsbygga bokhyllor och vitrinskåp. Och så måste vi fixa bra belysning därinne, det rummet är jättemörkt. Innan jul ska vi i alla fall vara klara! Fantiserar redan om hur fint det kommer vara när det är julpyntat.
Vidare vill jag bygga om köket på sikt – det är inget direkt fel på det, men det är slitet och lite sunkigt. Kylskåpet är gammalt och inte tiptop, detsamma gäller spisen. Vill ha nya köksskåp, stor kyl, ny spis, en marmorskiva under fönstret som arbetsbänk (fantasi, det kommer vi inte ha råd med), röd/grårutig linoleummatta (om det går att lägga in, golvet är så ojämnt). Och så vore det underbart om det gick att få in vedspisen som vi hämtade på en bortskänkesannons på Blocket – en sån där vit emaljerad spis, från 40-talet gissar jag, det skulle bli så fint och mysigt att elda i köket kalla vintermorgnar! Men murstocken ligger lite knepigt till, får se om det går att lösa.
Sen beöver vi dra om elen i hela huset och lägga om taket, och jag skulle vilja tapetsera alla väggar och slipa alla golv… Ja, och en massa andra saker. Men det känns faktiskt bara härligt och inte alls betungande att ha allt detta framför sig, vi gillar ju projekt.
När vi la om taket på framsidan av ladan la vi märke till att vi hade tornseglare under en av takpannorna längst ut. Vi väntade med den biten tills vi var säkra på att ungarna lämnat boet, och då tänkte vi att det var fritt fram. Men när jag lyfte på den sista takpannan låg hon där ändå! Så himla fin, har aldrig sett en tornseglare på nära håll förut.
Vi hade inte räknat med att de skulle ha en andra kull. Jag la tillbaka pannan över henne och vi funderade över hur vi skulle göra. Kom fram till att vi ändå skulle försöka lägga plåten över, vi kunde inte pausa i flera veckor och låta taket ligga öppet, och vi ville riva byggställningen och resa den på baksidan för att komma vidare medan vi hade semester.
Jag väntade tills absolut sista sekund, och lyfte av pannan. Då flög hon iväg – och där låg två helt nykläckta ungar! De var helt hjälplösa, nakna och blinda, pep inte ens utan gapade bara och rörde sig litegrann. Hu, de var så himla pyttiga. Men vi la på plåten försiktigt, skruvade fast den (undra vad ungarna tänkte) och såg till att det fanns en öppning där mamman kunde ta sig in. Hon flaxade ängsligt omkring oss under tiden.
Nu hör vi ungarna pipa därinne och föräldrarna flyger ut och in med mat! Succé!