Idag skiner solen och huset är fullt av blommor efter kalaset. Jag har städat istället för att jobba. Inget ger mig lugn i själen som ett nystädat hem (en sanning värd ett korsstygnsbroderi).
Snön är nästan borta nu, det ligger några drivor kvar på norrsidan bara. Snart sitter vi därute på den torra verandan och blinkar förvånat mot solen. I helgen ska det bli över tio grader och vi ska bygga klart hönshuset. Grannens tupp gal därute, och om bara några dagar gör vår det också!
Och imorgon ska jag vara ledig och jag och Jonathan ska åka och köpa badrumsgrejer.
Jag älskar min vardag och mitt helt vanliga liv så himla mycket. Det är patetiskt på ett sätt, men också himla fint att man kan bli lycklig för så lite. Och nu måste jag jobba ända tills jag går och lägger mig, men det gör inget.
Jag har tagit ett återfall efter jul och frossat i konventionella tuttifruttiprodukter igen. Men nu har jag återupptagit jakten på de perfekta ekologiska produkterna!
Hårprodukterna från John Masters organics var verkligen bland de bästa jag har använt, men satannn vad dyra de var. Inte hållbart precis.
Jag fick dessa av en kompis i födelsedagspresent:
Ett litet prova på-kit från det ekologiska märket Naturligtvis.
Jag ger godkänt för löddrigheten på schampot, och för handkrämen som var härlig. Balsamet gjorde mitt hår fett! Har typ aldrig hänt förut, så det var ju en ny erfarenhet i alla fall.
Kroppslotionen la sig som en vit hinna på huden och det var ju inte så härligt.
Duschtvålen har jag svårt att utvärdera, märker liksom inte skillnad på tvål och tvål. Vi får se vad Jonathan säger, han tyckte att Urtekramtvålen inte tvättade bort svettlukt ordentligt.
Ska nog slå till på en flarra schampo och balsam från Naturligtvis (även om jag principiellt är motståndare till den typen av ordvitsar) och se vad som händer efter några tvättar.
Jag tvättar mig gärna med Urtekramtvålen brown sugar som luktar så gott, smörjer gärna in mig med kokosolja som också luktar gott. Men jag behöver hitta hårgrejer och deodorant för att min metamorfos från tuttifruttijunkie till örtkramande hippie ska kunna fullbordas.
Vi såg en annons i Norrtälje tidning: ”Äntligen dags för den årliga jätteloppisen i Älmsta!” eller något sånt. Gott om parkeringsplats, fika serveras. Såna loppisar burkar vara guldlägen för att köpa barnkläder, vardagsföremål och saker som vi tycker är fina men tanter tycker är skräp. Höga förväntningar alltså.
Men vilken besvikelse – i lokalen fanns tre bord med cd-skivor, kassettband, mcdonaldsleksaker och alldeles för dyra tavlor med gråtande barn. Jag blev irriterad och gick och fikade med barnen, men Jonathan tog en titt och hittade ändå ett tält, två sovsäckar, två lampor till rimliga priser, och bäst av allt: den här fina emaljvasen för 30 spänn!
På vägen hem svängde vi förbi en annan loppis där Jonathan köpte besynnerliga saker som en stor tunna, två väggventiler och några snörstumpar för en spottstyver, och jag dealade till mig dessa båda underbara piedestaler för 200 kronor totalt:
Hönsgården och hönshuset växer fram i rasande fart.
Det är otroligt lyxigt att vara gift med en så extremt arbetsam person som Jonathan. Jag är inte heller någon latmask, och vill vi göra något så genomför vi det. Jag älskar förändringar generellt, så jag gillar att det händer saker.
Men det är faktiskt också lite jobbigt, om jag får säga så.
Härom dan köpte vi ju ett gäng höns, och vi bestämde att vi skulle vänta drygt två veckor med att hämta hem dem, så att vi skulle hinna bygga hönshus och hönsgård först. Den här helgen var det kalas, sen förbereda och planera lite under veckan och så bygga nästa helg, tänkte jag.
Men inte Jonathan. Han tänkte såhär: jag bygger varje vaken stund då jag inte absolut måste göra något annat, tills hönshuset är klart. Och så gör han det. Han börjar efter middagen samma dag som vi har varit i stan hela dagen och kommer hem helt utsjasade på kvällskvisten. Han fortsätter hela nästa dag och kväll. Sen är det kalas och då tänker han att han kanske hinner bygga lite medan gästerna ändå äter sin grillade korv i trädgården. Sen åker gästerna hem, vi äter middag och lägger barnen och jag laddar för att sitta framför brasan en stund, måla naglarna, läsa lite i boken jag fick i födelsedagspresent, kanske kolla på House of cards och sen gå och lägga mig.
Men Jonathan laddar för att gå ut i mörkret och skura ur hönshuset.
Det är inte så att han blir arg på mig och tycker att jag är lat. Och jag kan ju inte bli arg för att han sliter, även om det känns lite sådär att jag målar naglarna medan han städar hönshuset.
Men om jag får gnälla lite lite så tycker jag ändå det vore härligt om han också kunde njuta av att ligga i soffan med mig ibland, istället för att bli stressad för att han inte använder sin vakna tid tillräckligt effektivt.
(Igår fyllde jag år – fick rosor, tekoppar (se bild) och arbetskläder som en behöver när en är lantburkare.)
Idag åkte vi till stan för att träffa mina syskon med familjer, hänga lite i parken och ta en fika. Vi gick loss på Plantagen också – det är så lätt att förköpa sig på fröpåsar. Sen ska vi ju ta hand om allt – måste börja förså snart!
Men den stora händelsen: vi spontanköpte en liten hönsflock! Åtta hönor och en tupp ska vi hämta om sådär en vecka-tio dar. Hönorna är speciellt framavlade för att ge fina ägg i massor av färger, så kul! Hoppas tuppen är snäll och inte jagar barnen…
Så nu måste vi styra upp hönshuset asap! Vi tänkte att de får bo i lekstugan första tiden, vi bygger en hönsgård och inreder lekstugan med reden och sittpinnar. Så får vi se efter ett tag hur vi vill ha det, när vi ska bygga ett riktigt hönshus.
När vi kom hem gick barnen och Jonathan direkt ut i mörkret och började bygga och fixa. Jag hällde upp ett glas vin och jobbade någon timme.
Barnen somnade som små stockar, jag tände en brasa, fixade kvällsmacka (dagens godaste mål näst efter secnd breakfast) och började planera helgens kalas.
Jag har installerat något slags statistikverktyg på bloggen och får nu veta allt möjligt intressant om er som läser. Till exempel vad ni googlat på för att hamna här.
Jag kan också se var i världen mina bloggläsare finns – fast jag blir lite misstänksam, vilka är mina läsare i Ryssland eller Kina? Tror att det är botar och inte människor precis…
Det är svårare att Blocketfynda här än i Stockholm. Utbudet är mindre och avstånden större. Men vi har gjort några riktiga kap! Bästa säljarna är de som rensar ut sommarstugan. Vi köpte barnens vackra mässingssängar för 400 kr styck av ett par som köpt ett hus och ville ”byta stil” på inredningen – de ställde helt sonika ut de gamla möblerna på backen och fyllde hemmet med New England-prylar, suck.
Nåväl, härom dan fyndade jag den här ljuvliga fåtöljen för en femhundring! Har länge letat efter något att ha framför brasan.
En annan sak jag är väldigt glad för är den skitsnygga stickpåsen jag har fått av svärmor. Älskar den! Älskar inte vårt vardagsrumsgolv däremot. Det måste slipas. I helgen blir det kalas, sen sätter vi igång.
Till slut tog vi oss samman och satte oss för att planera vår allra första odlingssäsong! Jonathan är ju praktiskt lagd och har gröna fingrar, men han har egentligen aldrig odlat något annat än krukväxter. Min odlarerfarenhet sträcker sig till de plastbaljor mamma gav oss att ha på balkongen när vi var små. Vi krattade gångar med en gaffel, sådde fröer i rader, skrev på glasspinnar vad vi planterat, vattnade och väntade. Frampå sommaren var hela plastbunken övervuxen med grönt och vi ryckte på måfå upp något och fick en förkrympt morot eller rädisa i handen. Inte mycket att bygga vidare på med andra ord.
Hur som helst började vi med att göra en önskelista, och så tänkte vi att vi skulle sovra utifrån den. Det slutade med att vi klickade hem allt och lite till. Det var ju den lätta biten…
(Vet mycket lite om sorter här, valde det som hette härdigt, lättodlat eller gott.) Utöver detta tänker vi oss potatis, tomater, jordgubbar och smultron, plus rabarber, hallon och plommon. Vi har ju redan svarta och röda vinbär och äppelträd. Vilken fest! Alternativt: vilken besvikelse.
Igår var vi hos grannen och hälsade på. Hon har kor, får, höns, katter och en underbar hund, allt av stort intresse för barnen. Särskilt för Sixten, han har en sån där speciell intuition med djur som vissa människor har – djur gillar honom och blir lugna hos honom, så har det varit sen han var jätteliten.
Här blir Sixten till sin förtjusning bestigen av ett ivrigt får, som alltså inte lät sig lugnas av hans intuition.
Det tog lång tid för honom att vinna den här kattens förtroende. Han satt hos den i säkert en kvart medan de andra barnen hoppade i höet på höskullen. När vi skulle gå sa han att vi snart måste komma tillbaka så att katten inte glömde bort att de hade blivit vänner.
(Hunden lyckades jag inte fånga på bild, men det är en riktigt fin en! Glad och tillgiven och leksugen och kelig och förtjust i barn. Jag blev om möjligt ännu mer sugen på att skaffa hund. Men vi är ju inte hemma jämt, vi skulle behöva hundvakt kanske en dag i veckan. Jag håller med Jonathan om att hunddagis av princip känns lite… inte så lockande. Men man kanske kan ha någon slags deal så man kan lämna in den där bara ibland?)
När vi kom hem så hände det som fick Sixten att utnämna den här söndagen till den bästa dagen i hans liv; han såg en havsörn! Han var ensam ute så det var bara han som såg den. Den flög lågt och han kunde ge en beskrivning som tyder på att det verkligen var en havsörn (inget jag kunde avgöra naturligtvis, han hade kunnat beskriva en kråka och jag hade gått på det, men Jonathan har lite bättre koll).
Allt detta djurvurmande är så främmande för mig. Hundar gillar jag som sagt, höns tror jag blir trevligt att ha, och till exempel lammungar är ju väldgt gulliga att titta på. Men annars lämnar djur mig helt oberörd. Jag bryr mig helt enkelt inte om dem.
Är det nåt jag är dålig på så är det att sy. Monotona arbeten som att sticka eller klyva ved kan jag visst hålla på med hur länge som hest, det är rent meditativt ju. Men att sy kräver noggranhet och tålamod (är det samma sak för resten?), och jag är tyvärr klent utrustad med båda.
Men idag åkte maskinen fram i alla fall, jag blev inspirerad av ett loppisfynd från tidigare i veckan. Jag hittade ett fint lakan för en femma med en broderad kant, och det blev en gardin!
Som kanske skulle varit lite längre tänker jag nu… Nåväl, barnen sydde varsin väska också:
Idag skiner solen och huset är fullt av blommor efter kalaset. Jag har städat istället för att jobba. Inget ger mig lugn i själen som ett nystädat hem (en sanning värd ett korsstygnsbroderi).
