Kategorier
Jul Natuuuren

Skogssöndag

IMG_6583Vi stack ut i gryningen (vid nio – det är ju typ gryning), med människokraft eftersom fyrhjulingen har punka…

IMG_6596Vissa tog sig an mindre träd – andra större. Vi tog ner tre jättegranar!

IMG_6607När barnen tröttnade gick de hem och spelade tv-spel med Morris. Vi körde på några timmar. Jag var helt slut! Och tänkte på hur folk slet förr, tänk att ta ner de där träden med handsåg och yxa, kvista av, såga upp, släpa hem och klyva allt. Med motorsåg, fyrhjuling, vedkap och vedklyv är det precis lagom jobbigt.

IMG_6546Sen gick vi hem och julmyste och bjöd Jonathans föräldrar på chicken curry. Bra sak med att bo här: både min mamma och Jonathans föräldrar har sommarhus i närheten.
IMG_6624Extra nöjd med detta arrangemang – ljusstaken kostade 30 spänn på loppis, granriset är från vår skog och äpplena från vår trädgård.

IMG_6619Men det här blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag är helt värdelös på att arrangera saker – blommor, granris, vad som helst – i vaser och krukor. Och mjölkkannor.

Kategorier
Återbruk Renovering

Sju frågor till Jonathan om harpunen

När jag och Ines var bortresta löste Jonathan situationen med den flaxande presenningen på ladutaket genom att spänna ett snöre över den. Denna anordning – någon slags hemgjord harpun – använde han för att få snöret över taket:

harpun2 harpun1

Hur kom du på idén?

– Det kändes bara helt naturligt med en harpun. Eller egentligen är det kanske snarare ett armborst. Eller en kombination.

Vad byggde du den av?

– En lång regel som låg och skräpade, en skena till en elfahylla och en enorm gummisnodd som jag inte riktigt vet vad det är för något. Pilen var en halv gardinstång.

Är det inte mer en slangbella då?

– Jo kanske.

Vad sa Sixten?

– Han tyckte det var festligt. Hans jobb var att hålla utkik så inte Runar kom gående på andra sidan ladan och blev träffad av pilen.

Hur gick det till när du sköt över pilen?

– De två första försöken misslyckades för att gummisnodden snodde ihop sig med snöret, men sen flög den över med marginal. (Jonathan vill gärna understryka att det inte var tur utan intelligens som gjorde att pilen flög över, han modifierade konstruktionen lite inför tredje försöket, men jag fattade inte hur så jag skiter i det)

Vad ska du göra med harpunen nu?

– Jag tror inte jag kommer att använda den mer. Jag kanske bygger om den till något annat. Om någon vill byta den mot en jättestor riskokare så går det bra! En sån kommer jag behöva.

Skulle du rekommendera andra som vill kasta ett snöre över ett hus att bygga en harpun?

– Ja! Det går nog fortare att kasta och kasta tills man lyckas, men det är roligare att bygga något.

Kategorier
Lycka Sorg

Älskade mormor

bild2

Kommer du ihåg att jag kom först. Du drog mig i barnvagnen längst Norr mälarstrand och glodde argt efter alla som inte tittade ner i vagnen och log.

Det där kommer inte jag ihåg, men jag vill berätta några andra saker som jag kommer ihåg – och som jag ska komma ihåg åt dig.

Du spelade piano i sovrummet på Pontonjärgatan. Jag stod längst bort vid fönstret mot parken och tog sats, och du sjöng

”Hej hopp, min lilla sockertopp
Vi ska dansa, tills solen rinner opp
Hej, hopp, min sköna
Vi ska dansa i det gröna!”

och det var min signal, och jag sprang, du höll ut armarna och jag störtade igenom lägenheten och rakt i din famn. Och du kramade mig lite för hårt.
Leken tog aldrig slut, du spelade och spelade och jag sprang och sprang. Och du sa aldrig ”det var sista gången” eller eller ”nu måste jag gå och diska”.

Kommer du ihåg när jag och Karin badade i ditt djupa badkar? Din tvål luktade rosor, du tog mig i knät och torkade mig när Karin satt kvar i badet.
Dina handdukar var mjukare än våra, och du klappade mig på magen så det smällde.
Mitt kroppsminne: proppmätt av godsaker, och din hand som smackar mig på magen.

Kommer du ihåg när vi badade på Smedsudden. Och jag åt vändstekt ägg-macka och det var konstigt eftersom jag inte tyckte om stekt ägg. Men mackan knastrade av sand och det var speciellt. Vi fick välja vilken glass vi ville. Karin tog Storstrut. Jag tog Tiptop.
När jag ätit upp all vaniljglass runt den stora nougatbomben i mitten, och just skulle hugga in, så tippade nougatklumpen över strutkanten och ner i sanden. Jag fick en ny glass av dig.

Kommer du ihåg somrarna på landet när du hälsade på? Det var den bästa veckan, när mormor kom. Vi väntade och väntade på dig.
Jag berättade sagor för Mattias för att han skulle orka gå hela vägen till sjön. Du gick tyst och lyssnade – inte artigt som en vuxen utan helt uppslukad av berättelsen som ett barn.
När vi badade la jag mig på rygg och kunde plötsligt simma ryggsim! Jag hade en mintgrön baddräkt. Dina baddräkter hade bröst även när de hängde på tork och inte hade någon kropp i sig.

Minns du alla teckningar vi gjorde till dig? Du skulle alltid gå efter dina glasögon innan du tittade på dem, för att verkligen kunna se teckningen. Inte förrän jag själv blev vuxen insåg jag att ingen annan vuxen gör så.

Kommer du ihåg när vi satt och väntade på dig i köksfönstret på Brännkyrkagatan?
Där! En beige kappa! Nej det var någon annan.
Där! En pälsmössa! Nej, fel tant.
När det verkligen var du som vek om hörnet från Ringvägen hade du säkert 500 meter att gå längs Brännkyrkagatan. Du vinkade hela vägen med båda händerna.

Du vinkade ivrigast, kramade hårdast, lekte mest, köpte de största påskäggen och de finaste julklapparna, du tittade noggrannast på teckningarna. Du ville ge oss allt.

Kommer du ihåg när Ines föddes, eller hade du kanske redan börjat glömma bort? Du var så glad att jag hade fått en liten flicka. Du gav henne en guldkedja med ett litet hjärta.

Sen kom du inte ihåg så mycket längre, men jag kommer ihåg de här sakerna åt dig. Genom hela mitt liv har du älskat mig förbehållslöst.

Och jag dig.

IMG_6159

Kategorier
Gnäll Kaos

Nej, jag lär mig aldrig, det är bara så

Detta inlägg är inte ett samarbete mellan Ut i spenaten och Elon i Norrtälje 

bild

Vår tvättmaskin pajade strax innan jag och Ines reste bort. Den är minst tio år gammal och följde med huset. Jag ringde Bosch som tyckte jag skulle beställa en tekniker. Jag lämnade över ärendet till Jonathan och reste bort.

När vi kom hem, med två resväskor fulla med smutstvätt, visade det sig att han inte ringt någon tekniker utan istället ”hållt utkik på Blocket”. Han hade inte slagit till på nåt än.

Sen åkte Jonathan till Estland på konferens. Tvättkrisen var ett faktum. Jag tänkte:

Hur svårt kan det vara?

Och har helt glömt bort den här väldigt typiska scenen ur vårt vardagsliv eller det här blogginlägget som skrevs i ett ovanligt insiktsfullt ögonblick. Så jag ringde Elon i Norrtälje och paxade en tvättmaskin som verkar bra. Det är ett skyltex som alltså är oemballerat, men annars helt oanvänt.

Jag tänkte hämta barnen, köpa maskinen, åka hem och installera den, laga middag och sen tvätta hela kvällen medan jag jobbar lite.

(Hur kan jag tro att den planen ska hålla?) 

Sen följer en massa helt vardagliga problem som att jag inte har något fungerande bankkort eller att vi absolut inte hinner med allt detta före middag utan måste äta i Norrtälje, barnen börjar slåss på McDonalds över en mugg med is, och jag tar med mig för lite cash till butiken där de snälla butiskbiträdena låter mig ta sista tusingen på faktura. Kudos till Elon!

Personalen hjälper mig ut till bilen, och varnar för att dragkroken kan förstöra maskinen när jag ska lasta av, efter att jag lite lättvindigt sagt att jag tänkte ”swisha ner” maskinen ur bakluckan på den lilla kartongbiten som den låg på.
”Du kanske har en granne som kan hjälpa dig att lyfta ur den och bära in den”, säger de bekymrat.
”Visst”, säger jag, men tänker:

Ha, det kommer inte behövas.

Väl hemma blir barnen oroliga och insisterar på att jag ska hämta grannen eller vänta tills pappa kommer hem.

Vänta tills pappa kommer hem? BHA!

Triumf! Maskinen landar tryggt på marken, utan en skråma varken på den eller dragkroken.

Förtvivlan! Förnedring! Jag kämpar och sliter i mörkret för att 1. Få upp tvättmaskinen på pirran 2. Baxa pirran genom geggamojan fram till altantrappan och 3. Få upp tvättmaskinen för trappan och in i huset. Utan att gå in på detaljer här kan jag säga att alla liknelser med Papphammar är befogade och att kampen pågick i säkert en halvtimme.

Till slut inser jag att jag aldrig aldrig någonsin kan få upp maskinen för altantrappan själv. Går och hämtar grannen som kliver upp ur tv-soffan, hoppar i overallen och kommer och  hjälper mig.

Installationen är i alla fall en baggis. Det är bara en slang och en till slang och en stickkontakt, det såg jag när jag kopplade ur den gamla maskinen.

Men nej.

Jag står länge och stirrar på olika små medföljande plastplupparna. Väldigt länge stirrar jag på allt innan jag börjar pilla på lite olika grejer. Tydligen behövde jag hantera vattenpass, slangklämma och hylsnyckel också.

Men slutligen! Nu har jag installerat maskinen. Sitter i detta nu och övervakar fyllning och tömning, och det verkar funka. Slutet gott, allting gott. Och grannen har lovat att säga till Jonathan att han såg mig bära in en tvättmaskin i huset alldeles själv. På ryggen.

 

Kategorier
Mys

Hemma

Jaa vad skönt det är att komma hem! Tyckte att jag skymtade lite vitt i skogarna när vi körde från Arlanda genom mörkret, och visst har det snöat! Lite i alla fall. Julstämning! Eldar som en tok just nu, både i vedpannan och kakelugnen.

bild 5 bild 4 I min frånvaro har Jonathan byggt ett armborst och skjutit en lina över ladutaket för att fästa den förrymda presenningen, och även införskaffat en ny svårplacerad möbel:

bild 2

 

 

Kategorier
Okategoriserade

Hej på en stund!

Nu sticker jag och Ines iväg ett par dar! Vi gick upp klockan halv tre inatt, men Ines är vid gott mod, sitter just nu i planet och spelar på plattan och käkar chips till frukost. Vi hörs efter helgen!

IMG_6348.JPG

Kategorier
Besvikelser Framtidsfantasier Mysan Renovering

Ladutaket – fiasko

Vi bestämde oss till slut för att skjuta på omläggningen av ladutaket till våren. Det snöblandade regnet i fredags gjorde att vi tänkte om. Nu har vi riggat allt, både byggställningen och alla säkerhetsanordningar, så det är bara att klättra upp och börja jobba när den första lärkan kommer och kvällarna blir långa och man ändå vill vara ute.

Men för att skydda takbjälkarna från ytterligare en vinter la vi på en pressening igår.

IMG_6305

Vi rullade ut den och spände den enligt konstens alla regler…

IMG_6312

Kämpade mot klockan, jobbade tills solen gick ner och dimman rullade in över ängarna…

IMG_6315

Sen gick vi in och åt boeuf bourguignon gjord på Mysan, och riktigt myste över vårt dagsverke och över att slippa ha ladutaket hängande över oss… Vi började planera vinterns inneprojekt, vardagsrummet.

Men i natt började det blåsa och dåna i huset så mycket att Ines vaknade och blev rädd. Och i morse när jag gick ut för att hämta tidningen hörde jag ett våldsamt prasslande och smällande i mörkret bortifrån ladan. Fiasko! Titta bara:

Kategorier
Gnäll

Världshistoriens mest frustrerade människa

Jag tror på allvar att jag är det. Jag blir så förbannad på saker som inte funkar. Har noll tålamod till felsökning, vickar aldrig lite på något eller provar att starta om något – min första och enda lösning är våld.

Senast idag slet jag sönder ett jävla påslakan för att komma åt täcket som hade korvat sig därinne. Igår blev jag hånad av Ines när jag skulle öppna en bananjävel. Det gick inte att knäcka den på vanligt vis, och mina naglar var för korta för att kunna klösa upp den, så jag fick bita, och bananskal är ju som bekant äckligt. Slängde bananen lite halvhårt i bordet som straff, varpå Ines började fnissa åt mig.
– Vadå, blir du aldrig irriterad när det inte går som du vill? fräste jag.
– Jo – men inte på frukt, skrattade Ines.

Kategorier
Gnäll

Mörkret! Jag dör! Som vanligt.

Alla har varnat mig för att mörkret kommer att kännas så mycket värre här ute än i stan. Men jag vet inte. Det är ju definitivt mörkare, men jag känner ingen större skillnad. Jag är helt enkelt precis lika förlamande trött som alltid såhär års. Jag gör det jag måste och knappt mer. Just nu till exempel – klockan är halv tio men min kropp värker typ av utmattning för att jag inte har gått och lagt mig än.

Nåväl, några nyheter har den första november på landet ändå bjudit på:

IMG_6222

Ett helt nytt behov av ficklampa. Denna ligger alltid i min väska så att jag kan hitta hem eller hitta till bilen. Innanför dörren hänger ficklampor så vi kan gå och hämta tidningen, gå ut med soporna eller komposten eller hitta till vedboden.

IMG_6275Nödvändig utrustning för att kvista över till grannen: pannlampa.

Men bortsett från när vi missat att elda i pannan, huset är svinkallt och allt varmvatten 30 grader, så är det egentlgien bättre här än i stan; vi kan elda i kakelugnen och vedspisen. Det gör en enorm skillnad.

PS. En sak jag har lgat märke till här är att folk inte låter sig styras av mörkret. De kör vidare med sina skogsmaskiner med jättestora lampor – första gången jag såg en mellan träden när jag körde bil trodde jag det var ett rymdskepp som landat – och vår granne var ute och sladdade vägen idag vid femtiden. Såklart kan man inte låta dagen ta slut vid tre bara för att det blir mörkt, men ändå… Tappert, på nåt vis.

Kategorier
Barn Lycka Stockholmsfasoner

En dag i storstan

Ines hade en läkartid på Sachsska i förmiddags, så vi passade på att ta en heldag i stan. Så skönt att vara stockholmare igen för en dag! Vi käkade lunch på Kulturhuset med min syrra och hennes barn, och så gick vi tilll Rum för barn och målade lite.IMG_6264IMG_6272En detalj ur Ines i övrigt abstrakta konstverk; en snippa.

IMG_6269Sen köpte vi lite presenter til kommande kalas och gick till NK och kollade in julskyltningen.

På hemvägen surade Ines lite för att bussresan var lång, och hon hävdade också att alt roligt fanns i Stockholm. Men just nu är hon ute i magasinet med Jonathan och snickrar och verkar väldigt nöjd. Jag för min del tyckte det var otroligt skönt att komma hem till lugnet, hälla upp ett glas vin och tända en brasa.