Ett liv rymmer så många liv. När de där minnena dyker upp på facebook får man små glimtar av tidigare liv man levt, kolla bara på den här packningslistan för en helg hos mamma på landet år 2009:
För några veckor sen åkte vi till stan och gick på museum, och då fick jag också flashbacks till vårt förra liv. Vi gjorde helgutflykter till Junibacken och Skansen med matsäck och 40 blöjbyten, vi var vakna på nätterna för att barnen aldrig sov, vi vabbade varannan vecka, vi släpade matkassar från Konsum på torget hem till lägenheten, vi stod i lekparker och frös och puttade gungor, vi satt på golv i barnens rum och andra barns rum… Vi läste samma bilderböcker varje kväll…
Det var ett härligt liv! Väldigt slitigt, men på ett helt annat sätt än vi sliter nu, när barnen åker buss från skolan, fixar eget mellis (och middag ibland) och går och lägger sig när man ber dem. Det jag inte kan förstå är hur Jonathan kunde stå ut med det där livet, med helgerna på museum menar jag. Han måste ha varit sjukt understimulerad – visserligen hade han hela tiden olika projekt på gång, men det var ju bara idiotiska grejer som att bygga ett vindkraftverk till balkongen av saker han hittat i grovsoprummet*). Och så alla prylar han samlade på sig (bland annat från grovsoprummet), som vi knödde in i alla garderober, källarförråd, extra källarförråd som vi snodde, och så snickis, rummet i källaren som Jonathan hyrde:
För Jonathans del kändes valet att köpa en gård helt självklart, men ingen trodde att jag skulle hamna här, allra minst jag själv. Men det blev så rätt.
Om tio år kommer minnena från idag inte kännas som ett annat liv, kanske att jag tänker: åh, det var innan vi byggde nya fårstallet, så opraktiskt vi hade det, ungefär.
*) Detta var tydligen inte bara ett ”idiotiskt projekt” utan en prototyp till ett riktigt vindkraftverk som han skulle bygga på sina föräldrars landställe. Av andra grejer han hittat i grovsoprummet.