Idag har vi tagit ner några träd och släpat hem. Det är så tungjobbat nu med all snö, man går och pulsar upp till knäna, och fyrhjulingen och vedkärran kan vi inte använda.
Det är i alla fall väldigt vackert, och det känns så ljust, fastän det var mulet idag. Nu är vi mitt i djupvintern, som Mandelmanns säger, och så känns det verkligen. Allt är avstannat och djupfruset. Längtar tills det börjar spira lite liv igen.
Grisarna fick mat. Monika med rosa trynet tittar upp, Diana är uppslukad av maten. Det är nog bara jag som fortfarande tror att hon är dräktig – jag tycker att juvret har växt lite till. Det kan inte vara mer än tre veckor kvar i alla fall, sen har det gått för lång tid. Hoppassssss.
Vi tog ner ett stort träd i fårhagen så att fåren kunde gnaga på grenarna och äta knoppar. De älskar det, och jag inbillar mig att det är nyttigt, att alla näring finns i knoppen, tror ni inte?
Stackars fåren, de är värdelösa på att gå i djup snö. Smala ben och fötter som trampar rätt ner, stor mage som släpar i.
Kämpa Rut!
Rudolf är så fin! Hon ser absolut inte ut som ett gotlandsfår ska göra – de ska ha helt svarta skallar och silverlockig päls. Men jag tycker hon är fin! I år har vi betäckt tackorna med en leicesterbagge som är vit och har jättevacker päls. Så lammen kan bli svarta, vita, grå! Spännande. Längtar så mycket till lamningen, vi pratar om det varje dag. Så lååång tid kvar. Hur är det möjigt att det nästan är en hel vecka kvar av januari?