Sån himla tur!!!

Vi har verkligt haft flax med grannarna här! De hade ju lika gärna kunnat vara ett gäng tråkmånsar eller för den delen rena galningar. Men det är de alltså inte!

Mittemot oss bor Johan, som svarar på våra hönsfrågor, lånar ut sin äggkläckare och kläcker ägg åt oss när vi misslyckas själva. Vi fick också vår fina tupp Sune av honom.

I torpet ovanför oss bor sommarfamiljen vars barn är helt underbara och leker så otroligt bra med våra. De hänger hos oss hela sommaren och känns nästan som en del av familjen.

Så har vi en till barnfamilj i byn – Sixten och Ines är skolkompisar med barnen och de leker mycket hemma också. Pappan hjälper oss med allt vi inte vet om vårt nya liv – när vedpannan eller pumpen pajar springer vi till honom.

Ekobonden Moa köper vi kött av, hon har sina kossor på vår mark, och Ines leker med hennes äldsta.

Den andra ekobonden i byn, Kristina, doktorerar på SLU i ekologiskt hållbart småskaligt jordbruk (chansar lite på termer och titlar här) och har tillsammans med en annan granne, professor Mats (okej, jag vet att han är professor emeritus, men jag vet inte riktigt i vad – geologi typ? Det har med jord att göra…) erbjudit sig att skräddarsy en utbildning åt Jonathan som han behöver för att få ett bidrag som han vill ha för att dra igång sin svampodlarverksamhet (!). Det är så bra så det är inte sant att de finns här! Jonathan
har blivit lite som deras adept. Kristina har dessutom hund, kossor, får och hästar, allt av största intresse för barnen. De cyklar ofta bort till henne och hänger med hennes djur.

Och i grannbyn bor Karin och Sverker och Tom, en annan Stockholmsfamilj, våra landsmän i diasporan. Vi gillar samma saker, har samma syn på livet och samma mål med tillvaron härute på landet. Karin är dessutom journalist och frilansar som jag. Hon och jag har lite andra bizniz ihop också, men det berättar jag om en annan gång.