Här står Ines och gråter efter en skidtur på cirka två minuter. Hon är på väg in. Pjäxorna var trånga och fötterna kalla och det var omöjligt att åka. Samtidigt stod Sixten i hallen, fullt påklädd, och vägrade komma ut.
Men jag stack ut på en liten sväng på egen hand, och det var så härligt! Ska försöka åka varje dag, det får bli min träning så länge snön ligger. Vet inte riktigt var jag ska åka dock, tror det är för mycket högt gräs på våra ängar för att det ska gå att göra ett spår där, och vägen sandas ju…
Resten av dagen har jag ägnat åt att köra upp ved – vi vet inte hur mycket snö fyrhjulingen klarar, så det var bäst att bunkra tänkte vi. Vi måste effektivisera vår vedhantering på något sätt – just nu klyver vi veden och kastar den i vagnslidret, och sen travar vi den på släpet som vi drar med fyrhjulingen upp till pannrummet som ligger i Morris hus, några hundra meter från vagnslidret, och så travar vi om den därinne. Minst ett led för mycket känns det som, med de dubbla travningarna.