Just nu känns min kropp som överkokt spaghetti. Det var faktiskt jobbigt på riktigt att bre en macka. Vi byter taket på lilla ladan nu i påsk, och det är sååå slitigt. Vi har vädret emot oss, det är svinkallt och blåser en del och snöar lite då och då.
Vi har plockat bort teglet, lagt ny läkt och satt upp plåt. Såklart har Jonathan uppfunnit en praktisk kana med en kälke för teglet.
Såhär såg det ut när vi satte igång – stora hål i taket och pressenningar som flaxade omkring.
(Ja, vi har ställt bygställningen genom växthuset…)
Nu har vi i alla fall bara plåten ena sidan kvar, den lägger vi imorgon. Sen har vi bytt tak på två av sex byggnader… En pappa i skolan sa att när man fixat alla husen var det dags att börja om med det första igen, lite så är det nog att ha en gård.
Men ändå! Även om det är slitigt och jobbigt är det så otroligt tillfredsställande att se resultaten, och vi förtjänar verkligen att ta en dusch och sjunka ner i soffan på kvällen.
Vilket är precis vad jag ska göra just nu, med ett glas vin.