Slitigaste tiden

Vi går fortfarande upp på nätterna eftersom Ullis inte har lammat än. Hon ser sprickfärdig ut – gissar på tre lamm – men kniper envist. Så varje kväll går vi ner det sista vi gör innan vi går och lägger oss, varje natt upp två gånger, varje morgon ner före frukost. Tre gånger om dagen serverar vi kraftfoder till tackorna med lamm som går på välkomstbetet, Ullis och Rut som går kvar i vinterstallet, och separat till de tackor som står i lamningsbox. Hö och vatten till båda ställena, och dessutom till ungtackorna som går på baksidan av trädgården – och hö är ju inte bara att servera, utan det ska släpas fram från logen först. Vatten och mat till hönsen, ta in ägg en gång om dagen. Grisarna får mat och vatten morgon och kväll och hö ibland.

Phu alltså! Detta är den mest intensiva perioden för oss. Så fort lamningen är klar och betet kommit igång så släpper vi ut alla får i sommarhagen. Då går vi dit och tittar till dem och serverar vatten en gång om dagen bara.

Bara veckor kvar! Solen skiner och det är nästan sommarvarmt, och det regnar inte en droppe – precis som förra året vid den här tiden… gulp ändå.

Avslutar med två bilder på Överlevaren, vad fin han är! Som ett litet gosedjur, verkligen pytteliten, men pigg och stark! Älskar honom. Funderar på om vi ska kastrera honom och ha kvar honom som sällskapsbagge, det är praktiskt att ha en sån.

Suddig, men det gulligaste ni har sett, eller hur?