Idag stannade jag kvar hos fåren en stund efter kvällsutfodringen. Kliade lite, kollade juver och lyfte på svansar. Idag är det en vecka kvar till första möjliga lamning!
När jag gick hemåt hade det blivit mörkt. Det var kyligt i luften, det luktade jord och jag hörde tranorna. Då kände jag verkligen att det var dags för lamning!
Jag tog med mig lamningslådan in för att kolla vad som behöver kompletteras. Det här har jag redo:
+ Värmelampa till frusna lamm (behövs väldigt sällan, men bra om någon liten är svag och inte kan hålla värmen själv).
+ Råmjölk i frysen. Den första mjölken från tackan är jätteviktig för lammen , den innehåller en massa antikroppar och grejer. Om man inte är säker på att lammet fått dia, eller om lammet är svagt och inte orkar, eller om tackan av någon anledning krånglar och inte låter sig dias eller mjölkas, då är det bra att ha extra råmjölk att värma och ge i flaska eller sonda. Årets råmjölk kommer från Mållans förra kalvning – man kan ge koråmjölk till lamm!
+ Rena handdukar, rena hinkar, tvättsvamp, handsprit, tvål, glidmedel, långa plasthandskar. Om lammet ligger fel i magen så det inte kan komma ut måste jag köra in handen och hela armen för att lägga det rätt och dra ut det. Förstås tvättar jag både tackan och mig själv innan.
+ Flagglina i lagom längder. Man kan behöva lägga en lina runt ett ben eller huvudet för att hålla reda på de olika kroppsdelarna inne i tackan. Har aldrig använt det och fattar inte hur jag skulle lyckas med det heller, men vem vet!
+ En navelklämma (eller en sån där påsklämma, eller lite tandtråd) ifall lammet blöder ur navelsträngen och den inte ”sluts” som den ska och börjar skrumpna. Lammet kan snabbt förblöda genom navelsträngen! Förra året hade vi ett litet tacklamm som blödde ur navelsträngen. Vi tog in henne i köket och opererade lite, allt gick bra. Vi kallar henne fortfarande Navelsträngen 🙂
Nu längtar vi till lamningen! Det är så häftigt att vara med vid djurens förlossningar. Och lammen är så oemotståndliga, så gosiga och knäppa. Längar efter lammracet när alla rusar runt i hagen tillsammans. Lamningen är otroligt jobbig, med vaknätter och ofta en hel del oro. När man är mitt i den längtar man till slutet. Men nu längtar vi efter att den ska börja!