Idag jobbr jag i Stockholm. Tog bussen in i morse, gjorde en telefonintervju under ett träd i Lill-Jansskogen och tog tuben till mina gamla hoods i söderort. Just nu sitter jag på Lilla Bagis, hipsterfiket i Bagis, och väntar på mitt lunchsällskap. Ska hem till en tjej i närheten och göra reportage i eftermiddag.
Fastän jag inte ångrar ett endaste dugg att vi flyttade så känns det ändå vemodigt att åka tunnelbana genom smina gamla hemkvarter – se parken där Ines som treåring gungade högt och sjöng Åååh tjejer, torget där vi handlade och barnen cyklade runt runt, gångvägen där vi släpat matkassar och dragit barnvagnar. Men det är ren nostalgi alltså, jag längtar inte tillbaka egentligen. Älskar vårt liv som det är nu.
Här i Bagis är det trendigt på ett skönt sätt; folk är snygga och avslappnade och coola. Ett barn heter Ingegerd. Jag har sett flera kvinnor i min egen ålder som låtit det grå växa ut. Apropå det så är jag nu riktigt grå här och där – dagen till ära har jag kammat fram min gråaste sida:
Känner mig fin och icke-förtryckt! Och lycklig för att solen skiner och det är långhelg.