Igår kväll kom grannen in och sa att det var 26 minusgrader nere på vår äng. Jag och Bodil tog en promenad på några hundra meter på dan – det var obegripligt kallt! Sådär så jag gick och utstötte små ljud helt ofrivilligt, av någon slags kroppschock. Helt klart det kallaste jag har upplevt (kom ihåg att jag är Stockholmare – fyra plus och regn är vinter för mig).
Under dan gick det upp för mig att värmen inte var igång i huset – alla inställningar var som vanligt, men elementen var iskalla. Samtidigt slutade det komma vatten ur kranarna. Något hade frusit och/eller spruckit, gissade jag, utan att ha en aning om vad jag skulle göra åt det. Det visade sig att frostvakten i pumphuset var av, för proppen hade gått (det kan ju ha hänt i somras eller när som helst utan att vi märkte det förrän det blev kallt). Värmesystemet behövde bara skrämmas igång igen – nu har vi behagliga 15.7 grader i vardagsrummet, men trots upplivningsförsök får vi inte igång pumpen.
Idag är det bara tio minus och snön vräker ner – bra det eftersom vi lär få smälta snö för vår överlevnad en tid framöver.
Ett svar på ”Torrlagda i den arktiska kylan”
[…] Precis som sist hade det frusit i pumphuset. Då hade proppen gått på frostvakten, nu visade det sig – efter ett dygn av felsökning – att det frusit nere i grunden inne i pumphuset, det är för dåligt isolerat och står inte emot hur många minusrgader som helst tydligen. […]