Ni vet när man kommer hem från en resa och bara vill duscha varmt i sitt eget badrum, packa upp och dra igång tvättmaskinen? Ni vet vad man inte vill göra? Smälta snö för att ställa sig och handdiska.
Vi har varit i Norrbotten i några dagar på sportlov, åkt nattåg och kom hem lagom möra och frusna. I Stockholm var det snökaos, och när vi till slut lyckats komma på en Norrtäljebuss som kröp fram i bilköerna i 30 km/h fick jag ett sms från gårdsvakten hemifrån: det kommer inget vatten i kranen.
Precis som sist hade det frusit i pumphuset. Då hade proppen gått på frostvakten, nu visade det sig – efter ett dygn av felsökning – att det frusit nere i grunden inne i pumphuset, det är för dåligt isolerat och står inte emot hur många minusrgader som helst tydligen.
Varje gång något sånt här händer slås jag av hur beroende man är av bekvämligheter (ville inte ens kliva upp imorse eftersom jag inte kunde tvätta fejset på ett rimligt sätt), hur otroligt bekväma bekvämligheterna är (SÅ tacksam när det till slut kom vatten i kranen igen) och hur otroligt sårbart livet på landet är.