Jag gick upp tidigt och satte en lussebulledeg. Fotade av någon anledning bara degen, inte reultatet, men men.
Sen gick vi ut och flyttade fåren från sommarhagen till vinterhagen. Det gick hur smidigt som helst, älskar att fåren är såna flockdjur att alla springer om en springer. Och såklart springer man efter en människa som skramlar med en hink med spannmål. Barnen stod strategiskt utplacerade längs färdvägen på ställen där vi inte ville att fåren skulle avvika, men ingen försökte ens.
Jonathan har byggt en så smidig höhäck till vinterhagen. Vi kör in höbalen från baksidan där det är helt öppet, och så drar vi fram höet till kanterna, så att fåren kan stå där och äta. Verkar funka finfint!
Sen testade vi Bodils nya sele och försökte få henne att dra pulkan. Hon var förvirrad och lite rädd.
Här kommer man ju ingenvart! Sitter ju fast! 
Jonathan fick visa hur man gör, men hon hajade ändå inte. Vi tänker att hon får vänja sig lite i taget, först vid att vara fastspänd vid selen, sen att dra pulkan, sen att dra pulkan med ett barn i. Tror att hon kommer att tycka om det! Amstaff gillar ofta pulling, alltså att dra tunga grejer.
Sen kom alla barn ut och åkte pulka. Bodil hjälpte till att rensa pulkabacken från sly. 
På eftermiddagen kom Jonas kusiner och moster (som också heter Bodil – en källa till förvirring och viss förskräckelse när Jonathan skällde på hund-Bodil; NEJ! SLUTA HOPPA BODIL! GÅ OCH LÄGG DIG!) på adventsfika. Och Jonas skäggagam Gecko satt på fikabordet och poserade med julklapparna.
Nu: sista skolveckan innan jullovet. Alla är så trötta.