Det här inlägget får illustreras med bilder från mitt och Hoppes morgongos, men handlar egentligen om två fjällnära kvigkalvar som vi har köpt! Eller paxat. Vi har inte hämtat dem än, de ska få följa med upp på fäbodvallen och gå där ett tag först, men i mitten av juli åker vi upp till Dalarna och tar med dem hem!
Kanske är det knäppt att köpa två kalvar, eftersom vi kommer att få vänta nästan två år på att få mjölka – de ska ju först bli vuxna och själva få kalvar. Men vi tänker att det blir fint att de får växa upp här hos oss, de blir supertama och helt präglade på oss och ”inkörda” i vårt system.
Fjällnära kor är små och härdiga – en svensk lantras som räddats från utrotning i sista sekund. De ger mjölk och håller hullet på bara grovfoder, alltså gräs och hö. Korna jag tar hand om nu är fjällraskor, nära släkt men ändå lite större och mjölkar lite mer. Fjällnära passar oss perfekt som hushållskor tror jag – om vi mjölkar två kor blir det lagom mycket mjölk till oss i familjen och till kalvarna. Och så kan kalvarna leka tillsammans i en egen hage på dagarna och vara med mammorna på nätterna. Eller hur vi nu gör.
Det känns som att korna är sista pusselbiten här på vår gård, för självhushållningen och livet.