Lilla My är vårt lilla nervvrak, hon stampar hotfullt i marken så fort man närmar sig, får fnatt och flyr hals över huvud om man dyker upp bakom henne, och skulle aldrig drömma om att komma fram för att få lite kli som de andra gör. Alla andra lammade ju för två-tre veckor sen, men inte Lilla My. Vi har oroat oss lite just för att hon är så hispig, om vi skulle behöva ingripa vid lamningen skulle hon få panik, tänkte vi.
De senaste dagarna har hon dragit sig undan, och igår kom hon inte in och åt med de andra ens. Vi tittade till henne på kvällen och då gick hon ensam ute, så vi misstänkte att det var på g. I morse när vi kom ner saknades hon vid utfodringen, så jag gick ett varv i hagen och hittade det här:
Lilla My och hennes tvillingtjejer, som hon alltså fött själv i skogen och tagit hand om och slickat så fint! Blir alldeles rörd, detta lilla nervknippe alltså. Hur cool som helst.
Vi tog in dem i en lamningsbox så de får vara för sig själva ett tag. Allt verkar gå fint än så länge.
Så nu är vår första lamning avslutad! Tre tackor och fyra baggar har vi fått. Alla pigga och fina.