En annan sak jag ofta tänker på är hur de slet förr. Herrejävlar vad de slet! Bara att hålla värmen var ju ett jätteprojekt. Vi beställer hem ett sånt här lass och lutar oss tillbaka (ej sant, det är ett helvete att kapa och klyva allt detta, men ändå ingenting i jämförelse med förr). Och idag, när vi låg på knä i leran i hällregnet och satte potatis, då tänkte jag på hur de slet med potatisen förr. Säkert var de dyblöta för funktionskläder var ju inte uppfunna. Och så frös de. Och när de kom in hade elden slocknat så det var svinkallt.
Vi gick in i vårt uppvärmda hus, tog en varm dusch och sjönk ner i tv-soffan. Jag tänker nästan varje dag på det här nuförtin – eller i alla fall när det regnar – och känner mig tacksam över all lyx vi har.