Jag trodde att jag skulle bli solbränd (vintertid väderbiten) och vältränad av att flytta till landet och jobba med kroppen. Lite oklart vad jag skulle jobba med, men jag tänkte att det skulle slitas en hel del, lite diffust sådär.
Sanningen är att jag gått upp flera kilo sen vi flyttade hit, eftersom jag mest sitter still och äter mat eller åker bil.
Visst, vi sliter en del med veden och så, men all vardagsmotion från stan – promenera till och från olika ställen, cykla till jobbet, släpa tunga matkassar, gå i trappor – är ju borta.
Men med den enorma mängden snö vi har nu blir det ett träningspass att gå och hämta tidningen, skottningen är också träning, och Bodil kräver ju promenader i ur och skur. Så nu blir det nog ordning på den saken.
Idag tog jag en skidtur på några hundra meter vid lunch. Det var härligt! Men väldigt jobbigt att åka i djup, ospårad snö. Och det tog ett tag innan Bodil tröttnade på att tjafsa med skidorna och stavarna. Ser fram emot gnistrande vårvinterdagar, då ska jag susa fram med solen i ansiktet och vinden i ryggen, och Bodil ska springa bredvid!