Jag tror på allvar att jag är det. Jag blir så förbannad på saker som inte funkar. Har noll tålamod till felsökning, vickar aldrig lite på något eller provar att starta om något – min första och enda lösning är våld.
Senast idag slet jag sönder ett jävla påslakan för att komma åt täcket som hade korvat sig därinne. Igår blev jag hånad av Ines när jag skulle öppna en bananjävel. Det gick inte att knäcka den på vanligt vis, och mina naglar var för korta för att kunna klösa upp den, så jag fick bita, och bananskal är ju som bekant äckligt. Slängde bananen lite halvhårt i bordet som straff, varpå Ines började fnissa åt mig.
– Vadå, blir du aldrig irriterad när det inte går som du vill? fräste jag.
– Jo – men inte på frukt, skrattade Ines.
Ett svar på ”Världshistoriens mest frustrerade människa”
Hahaha! ”Jo, men inte på frukt”, klockrent hån. The student has become the master.