Märkligt ofta sen vi flyttade hit tänker jag på Tomtebobarnen – när vi sätter dörr för stugan till exempel, eller nu när vi börjar samla på oss ett litet vinterförråd.
Jag gillade Tomtebobarnen jättemycket när jag var liten – mina föräldrar läste inga proggiga barnböcker om hur barn blev till eller hur man gjorde en egen demonstration, utan vi matades med klassikerna.
(Förutom den om mamman som hade pms – mamma menar att den ökade vår förståelse för henne väldigt mycket, men jag minns mest att den var konstig och lite obehaglig.)
På köpet fick vi en ganska dammig bild av barnuppfostran, föräldraskap och könsroller – det var mycket barnaga, blida mödrar och stränga fäder i böckerna (fast när jag läser Tomtebobarnen för mina barn byter jag plats på far och mor – hips vips är det mor som är stark och modig, och far är rar och blid.).
Hur som helst! Vinterförrådet, gällde saken. Tur att vi inte ska leva på det, för då skulle vi svälta ihjäl. I år blir det inget överflöd direkt. Men lite kantareller, blåbär och spenat kommer finnas i frysen i alla fall. Och äppelmos. Och lite rabarbersaft och svartvinbärssaft har jag kokat, även om vi dricker upp den direkt. Mest äter vi vår lilla skörd à la minute så att säga.
Hönsen får i alla fall rejält med torkade nässlor i vinter!
Nästa år hoppas jag på en större skörd av jordgubbar, hallon, rabarber, körsbär och svarta och röda vinbär, så att vi kan göra massor av saft och sylt. Och så ska vi odla rotfruker som vi kan förvara i jordkällaren. Och grönsaker som vi kan pickla.