Efter att vi snott all honung som bina samlat för att äta i vinter måste vi ju ge dem något annat. Det här är den knäppa delen av biodlingen – att man köper socker i affären för att man tagit honungen… I alla fall! Såhär går det till att invintra bina hos oss:
Just nu har vi tre kupor hemma på gården och en på Jonathans jobb i Norrtälje – den flyttar vi hem om några veckor. De tre ”huvarna” av frigolit är till för att skydda mot kyla och regn, och har lite olika utseende för att bina snabbt ska hitta rätt när de kommer flygande hem. Jag planerar dock att snygga till dem lite i vinter…
Flustret, alltså ingången, sitter längst ner. Och lyfter man av huven ser det ut såhär:
De två understa lådorna är där bina kommer bo i vinter. Eller egentligen sätter sig alla de övervintrande bina i en stor klump, ett klot, på ett ställe inne i lådan för att hålla värmen. Men de kommer att fylla alla ramar i de här två lådorna med sitt vinterfoder, hoppas vi. I den översta lådan, foderlådan, finns själva maten, alltså en sockerlösning.
Foderlådan utan lock. Och under den vita lilla hinken finns själva ”uppgången” från lådan under.
Bina kryper alltså upp genom den runda gången här, ner längs utsidan på ”röret”, fiskar upp lite sockerlösning och kryper tillbaka ner i kupan med den. Om den vita hinken inte funnits där och bildat en smal korridor hade bina flugit ner i sockerlösningen och drunknat.
Än så länge har de bara dragit ner några kilo var – man vill att de ska ha ungefär 18 kilo foder för vintern, men det kan ta tid säger Jonathan. Dessutom hade de en hel del honung kvar i ramarna, så de kanske inte tycker att det är någon panik. Förra året dog alla våra samhällen utom ett, så jag oroar mig lite ändå. Men drar de inte ner fodret är det inget man kan göra åt det, bara hoppas att de har tillräckligt därnere för att klara vintern, hålla tummarna och sen se om det finns något liv i vår.